Tankar Om Kost

Här kommer ett lite längre inlägg än normalt.

Jag känner att jag behöver "vädra" mitt huvud lite.

Jag köpte proteinpulver häromdagen. Gick förbi "Proteinbutiken" och kände mig nästan uppmanad att gå in och ta med mig en burk ut. Jag ska göra ett tappert försök att lägga på mig lite mer muskler. Det är intressant det här med kost i kombination med träning. Jag har alltid tränat och har aldrig varit "tjock", även om jag var större när jag gick på högstadiet än vad jag är nu, mycket eftersom jag spelade både fotboll, handboll och ishockey i ett pojklag. Någon gång där i puberteten började jag intressera mig för vad jag faktiskt stoppade i mig. Jag hade som rutin att gå hem efter skolan och baka antingen kladdkaka, äppelpaj eller något annat i den stilen. Eller så köpte jag med mig två Snickers eller Marsbarer (2 för 12:- i Götakiosken). Min vanligaste "efter skolan mat" bestod av en tallrik pommes frites med ketchup eller hemmagjord pizza på hönökaka. Ibland en Billys Pan Pizza. Mamma försökte få mig att äta den maten hon lagade men jag gjorde ju som jag ville.

Som sagt, när killar blev det största intresset i mitt liv där vid 13-14 års ålder började jag också bry mig mer om hur jag såg ut. Fotbollen, handbollen och fotbollen byttes ut mot gymträning med boxercise och spinning. Vi var flera tjejer som gjorde så här så det var ju inget konstigt. Man började förstå att det även spelade in vad man åt för att hålla sig "i form". Det var under den här tiden som lighttrenden kom till Sverige. Allt skulle vara light och fett var farligt. Jag gick på det. På ettan i gymnasiet trillade jag dit ordentligt och fick lära mig den riktigt hårda vägen vad som händer med kroppen när den inte får ordentligt med näring. Inget jag rekommenderar, men för mig var det nog nödvändigt. Då vägde jag inga 60 kilo längre som jag hade gjort tidigare. Dra bort en tredjedel.

Det var en lång väg tillbaka och det tog längre tid att bygga upp kroppen igen än vad det hade gjort att bryta ner den. Sviterna av vad jag hade orsakat mig själv är inget någon vill höra om. Det är inget jag kan göra ogjort och en del saker får jag leva med resten av livet. Det är av denna anledning som jag idag väljer att behandla mig själv och min kropp med allra största respekt. Jag kan och vet alltför mycket för att stoppa i mig själv en massa skit. Jag väger inga 60 kilo idag heller och jag förstår att folk undrar och pratar. Det är något annat jag får leva med resten av livet. Jag fattar väl att de som har känt (till) mig länge snackar. Inget jag kan göra något åt eller för den delen orkar bry mig om. Jag tycker bara att det är tråkigt. Vuxna människor?

Jag har alltid tränat i olika former, det är inget nytt. Däremot har jag aldrig tränat på det sättet som jag gör nu. Sedan jag började löpträna och komplettera med längdskidor, cykel, simning, you name it...har jag fått ett helt nytt liv. Jag är helt fascinerad över hur bra jag mår, hur mycket energi jag har, hur roligt det är, men inte minst hur jag har byggt upp kroppen på ett helt nytt sätt - på bara ett drygt år. De flesta ser mig som ett benrangel och tror inte att jag äter över huvud taget. De som känner mig och som umgås med mig ofta vet bättre. Jag äter mer riktig mat än någon annan tjej jag vet. Däremot inte en massa "skit" i form av godis, glass och kakor. Jag vill inte ha det och ser ingen anledning till varför jag skulle vilja det eftersom jag inte har suget. Det finns ju så mycket god och bra mat som dessutom innehåller den näring min aktiva kropp och knopp behöver. När det väl händer att jag blir sötsugen då kan jag lova att jag passar på.

De flesta människor idag behöver inte lika många kalorier som våra förfäder. Däremot behöver vi lika mycket näring. Det är inget nytt att vi har mer stillasittande liv nu än vad de hade förr. Det betyder då att vi inte gör åt lika mycket energi. Alla förstår ju att det handlar om plus och minus. Stoppar du i dig mer energi än vad du gör åt så går du upp i vikt, och tvärtom. Kruxet är att många inte tycks veta hur många kalorier en del saker innehåller. Inklusive jag själv. Jag är ingen kaloriräknare. Jag vet inte hur mycket jag gör åt på en dag eller hur mycket jag får i mig. Jag märker ju om det blir för mycket eller för lite och det räcker för mig. Jag vet också att de kalorier som hamnar i magen är av bra kvalitet.

Jag vill inte att någon ska börja räkna kalorier - absolut inte - men det kan nog vara bra för en del att testa lite alternativa kostvanor. Det pratas mycket om GI och Stenålderskost nu och jag tycker verkligen att det är synd att dessa ses som "bantningsmetoder" i vissa ögon. Det är det ju inte. Det är kort och gott val man gör att äta vissa saker istället för andra. Bra saker. Grovt bröd (eller inget alls) istället för baguetter. Mer kött, kyckling och fisk istället för en stor portion pasta. Frukt och grönsaker istället. Vem har rätt att säga att det här är fel? Jag tänker inte gå in på exakt vad jag äter varje dag, men jag kan säga att det står inga lightprodukter i mitt kylskåp längre. Det är ytterst sällan jag äter pasta och ris. Istället för mackor till frukost äter jag nu ägg och fet yoghurt med en massa nötter och frukt. Godis - aldrig. Glass - väldigt sällan. Kakor - no no. För vissa låter det säkert som att jag är hård mot mig själv men de som har vågat prova det här sättet att leva kan nog intyga att jag har en poäng. Hur annars kan ni förklara min energi och min livsglädje?

Att man ska äta fem gånger om dagen har vi lärt oss i skolan. Det gör inte jag. Vissa dagar äter jag fyra gånger, en del tre, andra två. Det beror helt enkelt på. Jag vill inte leva som Skalman och behöver det heller inte. Jag litar på att min kropp och mitt huvud säger till vad den vill ha.

Det här var som sagt någon slags "vädring". Inte för att jag på något sätt känner att jag behöver redovisa för hur jag lever. Den som vill veta är välkommen att fråga. Den som vill döma får väl göra det. Jag väljer själv min livsstil och du får välja din. Det ska vara kul - och gott - att leva. Vi som lever i Västvärlden har ingen anledning att vare sig svälta eller frossa. Det är oansvarigt, enligt mig. Jag gick själv i fällan innan jag visste bättre och har lärt mig att ta mitt ansvar för mig själv efter det. Jag har hittat mig själv på något sätt, då jag mår och presterar som bäst, i dagens Stenålder - med hjälp av modern utrustning. Det är häftigt och jag gör det för att jag kan och för att jag vill.

Vi får se om det där proteinpulvret gör någon skillnad i mitt försök att bli ännu starkare, ännu snabbare och lite bättre. Annars hamnar det i soptunnan.