Jag träffade en person för första gången härom dagen. Det blev den här "Vem är du, vad gör du och vad har du gjort?" Responsen jag fick efter min livshistoria - den korta versionen - var:- Och du är hur gammal sa du? 27? Hur har du hunnit med allt detta?
- Jag slösar ingen tid, kan man väl sammanfatta mitt svar.
Det låter lite hemskt, men det är sant. Jag hatar att slösa min tid. Jag tillåter inte mig själv att stå och stampa när jag kör fast eller slutar att utvecklas. När saker och ting börjar gå för mycket på rutin, då går jag vidare. Det är därför jag har hunnit med att göra så mycket. Inget konstigt alls. När jag känner att jag har gjort mitt - mission accomplished - på ett ställe, då är det bye bye här och hej hej där. Det händer även att jag inte bestämmer själv när något ska ta slut. När jag egentligen hade velat göra något ett tag till, eller när nya möjligheter dyker upp ur tomma intet utan att jag aktivt söker. Då går jag vidare ändå.
Jag är inte så rastlös som ni tror. Jag vill bara aldrig ångra det jag aldrig gjorde. Livet är alldeles för spännande för det.
Alla kan, om "alla" vill. Jag personifierar även klyschor som:
"Man lär sig av sina erfarenheter"
"Motgång föder framgång"
"Det jag har varit med om har format den jag är idag"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar