Bananprat

Jag var på gymmet tidigt i morse. När jag var klar kom pensionärsgänget. Som vanligt satt de och tog en kopp kaffe och pratade gamla minnen innan de körde igång med själva träningen. En av dem åt på en banan.

- Ja jag kommer ihåg när jag åt min första banan. Jag var tolv år, säger en av dem.

- Det kommer jag också ihåg. Det var precis efter Andra Världskriget, säger en annan.

- Lyssnar du på detta nu? Det är historia, säger en tredje till mig.

- Jajemen, nu ska jag hem och äta banan. Träna lugnt, svarade jag artigt och stack hem.

Det är kul att träna med pensionärerna (förutom att de har på tv:n så högt att man blir halvt döv). De har alltid så roliga samtalämnen. De flesta ganska meningslösa, och mycket skvaller, men det är ändå roligt att lyssna på. Det hjälper mig att glömma att jag egentligen inte vill vara inne på gymmet. Jag vill vara ute i friska luften. I skogen. Jag tröstäter bananer tills den dagen är här igen.