Nästa Milstolpe

När jag kom till "jobbet" idag kom jag inte in med min nyckelbricka. Jag blev lite fundersam. Det visade sig till slut att den bara hade blivit avmagnetiserad. Det kunde ha berott på något annat. Idag når jag nämligen ännu en milstolpe i mitt liv. Jag fick frågan för några veckor sedan om jag kunde tänka mig att bli anställd. Svaret var ett spontant och tydligt nej. Dagen efter hände det som jag inte trodde kunde hända. Ett jobberbjudande dök upp - och jag blev intresserad.

Ytterligare några veckor senare står jag nu här. Idag börjar jag ett nytt jobb, som anställd. Erbjudandet var för bra för att säga nej till. En ny epok i mitt liv börjar nu. En vision där jag länge har sett mig själv, men som jag trodde skulle gå mig förbi. Ett liv i storstan. Ett liv som jag har sopat under mattan och ignorerat ett bra tag nu. Ett liv där jag egentligen hör hemma men som jag inte har velat erkänna för mig själv. Jag hade bestämt mig för att nöja mig med mindre och njuta av det småskaliga, när jag vet att jag egentligen gör mig själv rättvisa när jag får vara med de stora barnen och leka. Så har det alltid varit och så blev det till slut. Åtminstone för nu. Önska mig lycka till, för nu kör jag.