Läkningsprocess

För övrigt så har jag bara bestämt mig för att slopa svensk sjukvård och acceptera att jag inte kommer att kunna springa eller utöva någon slags träning som kräver två hela och stadiga fötter på ett bra mycket längre tag än jag trodde när jag sparkade i den där stenen för snart tre månader sedan. Naprapaten som jag har varit hos två gånger nu har justerat min något sneda rygg eftersom jag haltar så den delen känns redan mycket bättre. Han har även förbjudit mig att äta Voltaren (något som läkaren rekommenderade) eftersom detta kan hindra läkprocessen. Jag är fortfarande ledsen och en aning förtvivlad eftersom jag aldrig har varit skadad förut på ett sätt som hindrar mig att göra det jag tycker är allra roligast och som får mig att må bäst, men jag ska helt enkelt börja att se fram emot den dagen då jag faktiskt kan springa igen. Den glädjen kommer inte att ha några gränser. Tills dess ska jag göra det bästa av situationen, jag lovar.

I går när jag satt och sipprade på ett glas vin som bäst fick jag ett SMS som undrade om jag skulle med och simma på Erikdalsbadet? Hade jag fått meddelandet en halvtimma tidigare så hade jag lätt hoppat AW:n. Alla har vi våra passioner. Träning går före vin och mat i mitt liv, fast visst hänger det ihop. Om man tränar kan man äta bra mycket mer god mat än om man aldrig rör på sig. Man tänker även mer kvalitet i vad man stoppar i sig. Idag hoppar jag dock vinet. Mysbyxorna och mysstrumporna är på. Jag tar dagen som den kommer och vill vakna utvilad i morgon. Skön dag.