fredag 18 februari 2011

Statistik

Jag är allergisk mot siffror. Statistik. Mätbart. Usch. Vad ska det vara bra för? Man känner väl om det går framåt eller bakåt? Fortare eller långsammare? Jag har alltid gått på känslan och kommer att fortsätta att göra så. Jag har länge varit inne på att köpa en riktigt bra pulsklocka och börja träna efter den, men jag får inte riktigt tummen ur eftersom jag är rädd för att tappa det roliga och sköna med träningen då. En tjej som jag värmde upp tillsammans med ute på Bosön härom kvällen bekräftade just detta, att hon är helt låst vid sin klocka med allt vad det innebär. Så jag fortsätter att träna enbart för att det är skönt och för att jag mår bra av det ett tag till. Jag ska inte vinna SM i något.

Förra veckan upptäckte jag att jag kan få statistik på min blogg. Jag vet väl att jag kan koppla in Google Analytics och få exakta träffa och allt sådant där, men jag har valt att inte tracka den eftersom jag även här är rädd att det ska påverka det sköna och roliga i mitt skivande, om jag vet vilka som läser. Jag är ingen Kissie eller Blondinbella (thank God) och har inte tusentals läsare varje dag. Men jag kan säga så mycket som att det är fler än hundra läsare varje dag. I wonder who? Klart att jag är lite nyfiken, men jag vill ändå inte veta. Än har jag inte fått några hotfulla kommentarer och så långe är jag glad. Jag får förresten knappt några kommentarer alls. Det vore ju ändå lite trevligt med feedback. Välkommen att tycka till. Jag gillar att diskutera och har mycket klokt att säga. Tycker i alla fall jag själv.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du burde trene etter HR. Da slipper du red zone trening og kan løpe enda mer siden du blir å redtituere raskere. Du synes jo at løping er gøy, så løp å kjøp :) mvh Tarzan

Anonym sa...

Du skriver direkt från hjärtat på ett sätt som känns väldigt ärligt. Det är ju som att få titta i din dagbok hela tiden, Det gör det roligt och intressant att läsa. jag tror att det vore fel att anpassa sig efter vad läsarna vill ha, för det kanske inte är det du vill skriva om. Fortsätt bara
mvh
Christian

Ellinor Bokedal sa...

Det är lite så det är - min dagbok men ändå inte alltför privat. Den som vill ha mer får bjuda mig på fika ;)