Årets Första Orm

Det finns en ganska lång och brant backe på "Milen". För att kunna springa hela vägen upp var jag tvungen att stanna och stretcha ut mina vader och fotleder först. Jag ställde mig och lutade mig framåt mot en trädstam. Tittar ner, och vad ligger där? En liten, liten huggorm. Jättesöt. Ett kort whoa och ett hopp bakåt var min första reaktion, som om man bara måste reagera så när man ser en orm. Sedan tog jag ju faktiskt den här bilden så jag kan nog ärligt säga att jag inte är speciellt rädd för ormar. Jag hade ju telefonen med mig om den hade fått för sig att hoppa upp och bita mig i näsan.