Det var middag efteråt men jag orkade inte gå på den. Min vänsterfot höll på att bokstavligt talat sprängas i skon. Jag gick förbi kontoret för att se om det stod kvar och passade på att byta till mina Fivefingers som jag hade i väskan. Fråga mig inte hur jag lyckades få ner ballongfoten. Eller jo jag vet, jag hade bara
bestämt mig att den skulle ner. Kardborrebandet gick dock inte att spänna åt (som om det behövdes?).
Igen då, folk tittade inte konstigt på mig alls när jag gick hem i kavaj och kjol och femfingerskor. Jag mötte en kille som var ute och sprang i sina. Vi tittade på varandra och tänkte nog typ samma sak: "Det är vi som är lite halvgalna. Inte riktigt som alla andra. Skål".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar