Jag var och röntgade fötterna innan. Inte för att röntga benen inuti dem, utan lederna. Tydligen tar man unga människor som har problem med ledont ganska allvarligt. Hmm. Jag hatar det här, att känna mig som ett offer. Jag är ju den här starka tjejen. Det passar inte mig att vara sjuk eller skadad. Jag hoppas verkligen inte att det är något allvarligt. Peppar peppar, men det tror jag inte. Jag tog på mig ett par Fivefingers igen. Hon som tog röntgenbilderna tyckte att jag hade "söta skor". Hon tyckte även att de var roligt att jag heter samma som hennes dotter, både i för- och andranamn. Jag passade då på att fjäska och be om att få se alla röntgenbilder. Jag ville se hur lilltån ser ut, om benet där är läkt. Nästan. Det var extra mycket vitt runtomkring där det förut var helt svart, det vill säga inget ben alls. Det betyder att benet håller på att läka ihop sig självt genom att bilda en massa brosk. Precis som jag känner att det ligger till. Jag känner min kropp bra, så det vore ju trevligt att få veta varför jag helt plötsligt har fått världens klenaste fotleder. Snart så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar