05:00 gick morgonens alarm av. 05:30 gick jag upp. Tänkte jag skulle ta igen den förlorade löprundan från i går kväll men jag har fått en inre röst som jagar mig som säger att jag ska ta det lugnt nu när mina fötter äntligen läker. Anledningen till att jag har sprungit när jag fortfarande har haft ont tror jag har varit för att jag har känt mig som något slags Moment 22 - det spelar ju ingen roll för det blir ju aldrig bra. Det hade bara gått för lång tid. Nu när jag känner att vinden har vänt känns det plötsligt meningsfullt att ta det lite lugnt.Jag gick till gymmet och körde ett vanligt, hederligt styrkepass istället. Bra gjort Ellinor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar