Allt Har Sin tid

På tal om att bli gammal, eller kan vi kalla det att bli vuxen? Det känns ju som i går jag själv var tonåring. På bilden längst upp har jag precis fyllt 20. Jag bodde i USA. Jag och Jennifer och Jennifer levde livet. Det var mycket prat om killar, men inte ens i närheten av giftemål och barn.

I dag har Jennifer till vänster som bor kvar i Atlanta två ungar - Makenna 3 år och Mason 4 månader. Dem träffade jag sist för två år sedan, när Makenna bara var drygt ett år. Jennifer till höger som nu har flyttat till LA och som jag bodde hos förra sommaren är gravid i femte månaden och ska gifta sig med sin Jack nästa år, när bebben har kommit. Jack träffade jag första gången i våras när jag var över on the West Coast igen. Då hade de nyss träffats. Här går det undan.

Själv konstaterade jag i dag när jag fick frågan om mitt civilstånd att jag är mer singel än någonsin - and I love it. Jag vill verkligen vara själv ett tag. När min syster sa till mig i början av sommaren att "Ellinor, ditt kärleksliv är som en dålig film, jag vill inte höra mer", då insåg jag vad jag höll på med. Jag dejtade, och den ena avlöste den andre. Jag dejtade inte mer än en åt gången, men jag träffade aldrig rätt och jag bara fortsatte att leta hela tiden. När sommaren kom tog jag time out och det är det bästa jag har gjort. Nu vill jag verkligen vara själv en liten stund, på obestämd tid, och fokusera på annat.

Allt har sin tid. Min tid för pojkvän och allt som följer med är tydligen inte riktigt här än. Jag bara trodde det. Allt har sin tid.