Moderskänslor

Jag möte upp två teens på Centralstationen som jag tog med mig hem. Planen att sova hos Anna har ändrats och nu ska jag också bo i min lägenhet i helgen. Vi lär nog i och för sig gå om varandras tidsscheman, då de kommer vara ute hela natten nu och sova halva dagen i morgon. Själv tänker jag stanna hemma i kväll, sova tidigt och gå upp i hyfsad tid i morgon.

En kompis ringde nyss och frågade om jag ville komma över och se en film.

- Jag är icke fysiskt kapabel till det, var mitt svar.

Trött igen alltså. Jag berättade också att jag precis hade skickat iväg två tonåringar ut i Stockholmsnatten.

- Fan, du låter som värsta morsan, var hans svar.

Då insåg jag att jag faktiskt har lite moderskänslor. Jag såg till att de hade koll på all logistik innan jag släppte iväg dem, att de har min adress ifall något händer, sa att jag har på telefonen hela natten om det är något och att jag bäddar till dem tills de kommer hem. Dessutom är jag nervös. Jag vet ju vad jag gjorde när jag var 17... (förlåt Calles riktiga mamma).

Jag insåg också på vägen hem till mig att jag faktiskt är gammal. Jag förstod ju bara hälften av vad grabbarna sa. Jag hörde ord jag aldrig har hört förut och de pratade om saker som jag har noll koll på. Jag började själv svara dem på ett språk som lät mest "ah men typ, ba, liksom, coolt". Man får ju anpassa sig efter situationen. Jag var föga stolt när de började prata om något jag faktiskt känner till - Tomorrowland - och jag kunde flika in aktivt i diskussionen. Jag ska bli en cool morsa en vacker dag.