Ansvar För Hälsan

Jag var på ett möte i går där det här kakfatet dukades upp. Jag bestämde mig i lördags för att nu är det nolltolerans på rent socker igen. Med "rent socker" menar jag kakor, glass, choklad och allt sådant där. Jag var inte ens sugen när det här ställdes mitt framför näsan på mig. Jag tog en LOKA istället.

På lunchen beställde jag en Ceasarsallad utan krutonger. Mitt lunchssällskap undrade då om jag kör LCHF.

- Ehh visst, svarade jag.

Jag beställer alltid Ceasarsallad utan krutonger. Jag ser inte charmen med att sitta och tugga hårda brödbitar i en sallad. Man får ju ont i tänderna.

Ja, jag ska komma "i form" igen. Löparform, that is. Lugn, jag vet att jag inte är "tjock". Det sa jag inte heller. Jag har ingen aning om vad jag väger och tänker inte ens ställa mig på en våg. Jag går på känsla, som alltid, och jag kommer att känna när jag "fit" igen.

Det är svårt att förklara det här för folk, att man vill bli mer hälsosam när man ser vältränad ut, men jag har inte varit hälsosam det senaste året. Jag har tränat fastän jag har haft ont och jag har inte skött kosten. Jag har ätit (och druckit) alldeles för mycket snabba kolhydrater och jag behöver verkligen inte det. Jag mår mycket bättre när jag äter mer enligt, ja LCHF. Low Carb High Fat. Det är ju inte så att jag sitter och dricker grädde, men jag tar hellre extra dressing till min sallad än krutonger, om ni förstår?

Jag kommer aldrig att gå på någon speciell diet. För mig är det en livsstil och jag som många andra vet vad jag egentligen mår bra av. Jag har bara inte "orkat bry mig" medan jag har varit skadad, något som jag får sota för nu. Men nu är det dags att ta tag i det här innan jag verkligen blir en soffpotatis (okej en bit kvar dit).

Jag springer Lidingöloppet på lördag. Jag ska klara det, men det kommer bli tufft. "Sträckan är aldrig längre än den mellan öronen, sträckan är aldrig längre än den mellan öronen..." Efter Lidingö ska jag seriöst dra ner på mitt tränande och träna mer kvalitet än kvantitet. Jag har fortfarande ont och det ska jag åtgärda, en gång för alla. Dags att ta ansvar för min hälsa på riktigt.