Firande Löpare

Dagen löprunda var som planerat ett distanspass. Jag sprang ihop med en av tjejerna som jag träffade genom Runday i Mondays. Vi utgick hemifrån mig och hade ingen mer bestämd plan än att vi ville springa närmare 20 kilometer.

Vi gav oss iväg mot stan och sprang igenom hela Vasastaden, upp till Valhallavägen och bort till Gärdet, ner till Strandvägen och längs med den hela vägen in till stan. Där stannade vi i Kungsträdgården och tog en paus över en mineralvatten. Vi fortsatte över till Kungsholmen och sprang sedan längs Norr Mälarstand bort till Rålis. Frågan var om vi skulle springa runt hela Kungsholmen eller en lite kortare väg hem? Jag började känna av min skoskav och dessutom började det bli riktigt varmt. Vi tog den korta och slutade på 18 kilometer när vi entrade mitt hus igen.

Jag mäter ju aldrig mina rundor men den här gången mätte jag upp den efteråt här för att det kan vara kul att veta. Nästan två tredjedelar av Lidingöloppet i dag och det kändes bra i alla mina knän. Det är det jag är orolig för - löparknä - när jag ska springa 30 kilometer om tre veckor. Underlaget ute på Lidingö den 24 september lär vara mjukare än det vi sprang på i dag, så det ser ljust ut. I'm happy.

Jag undrade ju hur jag skulle fira att det är ett år sedan jag bröt tån och att jag äntligen är helt hel och kan springa igen. Det här var mitt sätt att fira. Min löparkompis fyllde dessutom år i dag och vi var överens om att det inte finns något bättre än att springa, alla dagar man kan.