Hormonsvängningar

Det blev ett litet powernap efter löprundan i går. 4,5 timme för att vara exakt. Jag kände både i torsdag och fredags att jag var trött. Alltså verkligen orkeslös. Huvudvärk också, det har jag väldigt sällan. Jag är sällan trött över huvud taget. På tal om kvinnliga hormoner så får man faktiskt bara acceptera att man är kvinna och att "harmonin" går upp och ner ibland utan förklaring. Det är konstigt ändå. Ena veckan kan jag studsa på moln av lycka och nästa skulle jag kunna sparka ner skrikande ungar på stan (det kommer aldrig att hända).

Det här måste väl vara hormonsvängningar? Vad jag vet så är jag inte speciellt schizofrenisk annars? Jag är ju medveten om att mitt humör och hur jag mår går upp och ner ibland och det är liksom bara att acceptera och inte låta det gå ut över andra. Som i går. När jag vaknade var jag helt groggy. Hade kunnat (och borde nog) legat kvar i sängen resten av dagen, men jag munderade fötterna med plåster (fick snickra lite för Compeeden var slut) och gick en promenad, till Hagaparken och genom Vasastan. Frisk luft är alltid bra, för glada och "deppiga".

Hade tänkt fixa mig i ordning och umgås med människor på kvällen, men jag "orkade" inte. Fick ont i magen också när jag kom tillbaka hem, lade mig på soffan och låg där resten av kvällen medan grannen hade fest våningen över. Nä, den kvällen gick inte till historien. Jag sov ändå som en baby hela natten, så jag var nog trött på riktigt. Skönt och känna att man är mänsklig ändå, med hormonsvängningar och allt, även om jag skulle klara mig väldigt bra utan. Ni män har det bra ni.