Kännskap

Nu kanske jag lär er ett nytt ord. Hört talas om kännskap? Kännskap är kunskap genom upplevelser som inte kan förklaras med ord. När både hjärna och hjärta stämmer överens. Hur ofta upplever man det?

Jag går alltid på känsla. Om något inte känns bra i magen så är det heller inte rätt, det har jag lärt mig. Samtidigt behöver man ha hjärnan med sig för att det ska vara rationellt. Så här funkar i alla fall jag och allt jag gör i mitt liv.

Jag funderar mycket över hur människor fungerar. Ofta förstår jag mig helt enkelt inte på andra människors handlingar (speciellt inte den manliga sortens). Det känns ofta(st) som att folk gör saker för att de borde, för att något förväntas av dem. Inte för att det verkligen är vad de själva vill. Det förväntas väldigt mycket av oss. Vi ska utbilda oss, vi ska ha bra jobb (en viss titel med en viss inkomst), vi ska träffa någon, vi ska förlova och gifta oss efter en tid och vi ska ha två eller tre barn innan vi är 35.

Om jag hade lyssnat på och förvekligat det som förväntades av mig så hade jag pluggat på Handels när jag var 20 och nu vara en framgångsrik affärskvinna, högt uppsatt i ett börsnoterat bolag i Stockholm. Mina föräldrar har aldrig förväntat det här av mig, de är nöjda och stolta för det jag gör, men andra hade nog förväntat sig mer. Jag hade kunnat göra allt det där, men då hade jag inte varit lycklig i dag. Tror jag inte? Knappast.

Om jag hade lyssnat på och förverkligat det som förväntades av mig så hade jag varit en förlovad sambo i en flashig lägenhet i stan i dag. Barn nästa. Jag hade kunnat göra det också, men inte så som jag har levt mitt liv fram till i dag.

Om jag hade lyssnat på och förverkligat det som förväntades av mig så hade jag aldrig fått uppleva det jag har upplevt de senaste tio åren, jag hade aldrig träffat alla de underbara människor som nu är en del av mitt liv och jag hade aldrig varit där jag är i dag.

Jag tog en promenad hem i kväll. Gick och tänkte på hur lugn jag är, äntligen. Jag gillar läget. Jag måste inte söka efter nästa utmaning, för jag utmanas varje dag. Jag måste inte fundera över var jag ska bo nästa månad, för jag har en gång för alla packat upp alla mina väskor, i min egna lägenhet. Jag behöver inte gå och vänta på att någon ska höra av sig med ett SMS, för jag har bestämt mig för att inte dejta på ett tag, att jag vill och behöver vara ensam i den bemärkelsen en liten stund.

Den kännskapen som jag upplever i kväll är skön. Jag känner mig harmonisk. Jag behöver inte vara någon jag inte är och aldrig göra något jag inte vill göra. Då har man det bra.