I dag är det frukt-torsdag. Bättre än godis-onsdag tycker jag. Det var egentligen inte detta jag ville berätta heller.
På kaffespillarmötet pratade vi mycket sociala medier. Det är svårt, när man jobbar med det här men inte i sin egen verksamhet, utan som anställd. De flesta moderna tjänstemannaföretag och organisationer i dag använder sociala medier, på ett eller flera sätt. Jag gör det dagligen, men det är lite som att jobba på börsen - handlingar får effekt. Vad får det för effekt om jag skriver det här i det här mediet? Vad får det för effekt om jag inte gör det? Om jag Twittrar, är det jag som gör det eller företaget/organisationen jag jobbar för? Om det är det senaste, måste jag fråga alla som berörs då om de tycker som jag, innan jag publicerar något? Det går ju inte, och det jag vill komma till är att det är bannemej inte lätt att vara kommunikatör i dagens fragmenterade medielandskap.
På det privata planet är det inte heller lätt. Som anställd säger lagen att man måste vara lojal mot sin arbetsgivare även utanför arbetstid. Självklart, men vart går gränsen för att inte vara lojal? Jag är ofta osäker på vad som är okej och inte. Jag jobbar mycket och det tar upp det mesta av min tid. Jag bloggar också mycket, något som kan se ut som att jag lägger mycket tid på, men jag jobbar snabbt. Bloggen tar inte mycket av in tid, den är en bara "en kul grej". Något jag inte kan blogga om är just mitt jobb. Jag får alltid frågan av vänner och bekanta vad jag jobbar med egentligen, trots att de läser min blogg. Det måste ju betyda att jag har lyckats med att vara diskret?
Som sagt, svårt det här. Anledningen till att jag nästan lade ner bloggen för några veckor sedan var bland annat att jag skulle slippa den här osäkerheten. Vad är okej och vad är inte? Vad händer om jag skriver något nu som jag inte kan stå för om ett eller två år? Kan det få konsekvenser senare? Det fanns andra orsaker till att jag tänkte lägga ner bloggandet också, men så ändrade jag mig. Jag blev arg. Vem är perfekt? Om Carl Bildt kan blogga och Twittra så ska nog jag också klara av det. Jag representerar ändå inte Riket Sverige på den nivån att det gör någon skillnad i dag. Om jag någonsin skulle göra det och någon får för sig att gå tillbaka och gräva i mitt arkiv, då får jag ta ställning till det då och försvara mig om jag behöver.
Jag tänker inte vara tyst, jag tänker inte vara rädd. Jag har inget att dölja och om jag någonsin skulle "klanta till mig" så kanske det fungerar med att skylla på att jag faktiskt är mänsklig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar