My Cool Mum

Medan jag bäddade åt killarna funderade jag över vad en "cool" morsa är. För mig är man inte en cool morsa bara för att man klär sig "ungdomligt", eller för att man ger ungarna sitt kreditkort aå att de kan vaska eller traska champagne bland alla andra brats på Stureplan. Tvärtom.

Min mamma är cool för mig. Hon har låtit mig lära mig den hårda vägen, om än under kontroll, och jag har fått begå mina egna misstag. När jag sedan har kommit och krupit har hon funnits där. Jag vet mycket väl att hon aldrig somnade förrän jag kom hem sent om nätterna. Jag tror att hon vet precis vad jag sysslade med, men hon lät mig busa av mig. Jag vet att det är därför jag är så lugn och sansad nu, för jag fick verkligen testa allt jag ville och inse själv att allt kanske inte var så bra och kul som jag trodde.

När jag nu börjar kunna sätta mig i i situationen själv, kan jag inte förstå hur min mamma har orkat? It takes guts att låta sina barn testa sig fram, jag fattar ju det nu. Tänk att bara stå bredvid, att veta att det de gör är fel och att det kommer att gå åt h-lvete, men ändå tiga och bara vänta på att få ställa upp och trösta och ändå inte säga "I told you so" när den dagen kommer? Det är coolt. Det är en cool förälder för mig.

Jag har sett för hårt hållna barn med en massa regler, när de släpps fria, hur det går. Då går det fel, oftast. Tänk er själva, om man inte har fått göra någonting under sin uppväxt, och helt plötsligt finns det ingen som hindrar en längre. Jag har sett amerikanska ungar som skickas iväg på college. Alla har väl sett amerikanska collegefilmer där det festas? Exakt så går det till i verkligheten. De är helt galna och man kan ju undra varför? Oftast är det dessutom de som har gått i kyrkan varje söndag under sin uppväxt som doppar huvudet i Hunch Punschen först.

När jag en dag blir mamma ska jag fråga min mamma hur hon gjorde för att vara så lugn och cool...