onsdag 30 november 2011
Kompensation?
Bra För Mig
Bara En Halv
tisdag 29 november 2011
Det Går Fort
Jag har som sagt gjort mitt bästa för att göra saker lite långsammare ett bra tag nu, men jag är ledsen. Jag är som jag är, jag gillar när det går fort. Så är det.
Är Det Så Det Är i Himmelen?
Djiiisuss vad skönt det var. Jag hade nästan glömt hur underbart det är med löpning. Det är ju över två månader sedan och det sista löpsteget jag tog var ganska smärtsamt.
Jag sprang nio kilometer och gick en, den sista, för jag kände givetvis av höften. Jag lär inte springa i morgon igen, men vad som än händer så var det värt det. Nu ligger endorfinnivån på plus igen.
Hela December To Come
Never Ever Judge
Det här sa en vän till mig i USA för många år sedan. Jag sa något mindre snällt, och jag glömmer det aldrig. Jag ångrade mig fort. Han hade ju rätt. Jag hade egentligen inte tillräcklig med underlag för att säga det jag sa. Jag bara utgick ifrån att...
Många dömer mig i förhand. Under en utbildning jag gick, också för längesedan, skulle vi börja med att skriva ned på lappar vårt första intryck av personen mittemot oss. När utbildningen var över fem veckor senare skulle vi jämföra det första intrycket vi hade fått, med det faktiska. Jag fick höra alltifrån "fisförnäm" till "arrogant" som första. Det hade dock ändrats till "empatisk", "jordnära" och "cool" som faktiskt.
Häromdagen frågade Håkan mig om jag ska baka julgodis i år?
- Om jag hade haft en ugn som fungerar (den har gått sönder). Jag älskar att baka.
- Jaså, jag som trodde du var en sådan där som alltid får allt serverat.
- Ja du, tydligen så tror man det om mig.
Det är liksom inte första gången jag får höra detta. Att Håkan gillar att skämma bort mig kan inte jag hjälpa. Jag har aldrig bett om det. Och han tycker om det. Lite som ett vuxet barnbarn.
Jag har aldrig fått något gratis. Däremot har jag fått hjälp när jag har bevisat att jag förtjänar det. Jag har även hjälpt många själv på vägen. Det är så jag lever. Ge och ta. Men bara sitta stilla och få saker serverat till mig - never. Undantag Håkan då, men vad gör man?
På tal om att baka julgodis. Förra året (eller om det var året dessförinnan) gjorde jag egna Mozartkulor. Det ska jag försöka hinna år också för det behöver jag ingen ugn till (om jag inte hinner laga den?). Det var väldigt "pilligt" minns jag, men kul. Och de blev goda.
måndag 28 november 2011
No Pain - Much Gain
Nu vet jag att jag kan springa igen. Råkade komma in i ett område som inte var upplyst. Blev rädd. Sprang. Fort.
När jag berättade för min kära mor att jag äter Voltaren sa hon:
- Så nu tror du att du inte har ont längre.
- Men jag går ju. Jag springer inte.
Det lilla jag sprang i dag var bara ett kvitto på att jag kommer att kunna göra det väldigt snart. Och jag måste säga att det är helt underbart att inte ha ont någonstans. Inte ens i lilltån. Jag minns inte sist jag inte hade det.
Why Not?
Det Tar Emot En Aning
Jag ska försöka få till en simtur i veckan. Men visst tar det emot att hoppa i en baddräkt och i en klorbassäng den här tiden på året. Tills man ligger där och crawlar och inser hur kul det är.
Uppblåst
Det blir lite mer kaffe än vanligt också, men kaffe är bra. Jag köpte faktiskt ett grönt te med julsmak i går som jag ska dricka nu fram till jul. Ännu bättre. Klapp på axeln.
söndag 27 november 2011
Yippie
Let There Be Light
Så då - let the Christmas begin.
Välkommen Julen
Inge Bra
Julpynteri
Hat-Kärlek
- Du, det är en massa vita grejer här. Kan jag ta bort dem?
- Nej för fasen, det är ju rötterna.
Knappt hann jag lägga på förrän en av vaserna välte. Kaputt. Ringde mamma igen.
- Jag hatar blommor.
- Ja, det var ju synd.
Jag hatar inte blommor, men jag tycker inte om att sköta dem. För att jag inte kan.
Så, en blev bra och en blev mindre bra. De får bara inte stå jämte varandra. Jag ska köpa en ny kruka till den, men den får stå i den trasiga så länge.
Försök Till Julstämning
1:a Adventsfrukost
lördag 26 november 2011
En Evighet Sedan

När jag var ute på min promenad köpte jag ett paket Voltaren. Jag tänker testa det en vecka nu och börja träna lite lätt. Två månader av noll träning och stillasittande är en lång tid för någon som har träning som livsstil. 15 månader, som det är sedan jag senaste tränade helt obehindrat, är en evighet. Jag har tappat bort mig själv en aning, men jag har bestämt mig för att komma tillbaka på riktigt nu.
Jag Ökar Farten
fredag 25 november 2011
V.I.P.
Black Friday
Jag blev helt galen när jag kom dit. Ville ha allt. Nu kan man ju inte alltid få allt man vill ha.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)