När jag vaknade i morse ville mina ben springa. Jag var på väg att ta på mig dubbla löparbyxor och ge mig ut i kylan, men så fick jag syn på ett par Fivefingers och blev sugen på dem. Eftersom jag nu har gymmet bara ett par hundra meter från mig så gick jag dit och ställde mig på löpbandet.
Jag tillhör egentligen dem som inte kan förstå varför man springer inomhus på löpband när man kan springa ute i friska luften. I dag har jag lärt mig att när det är 10 minus ute och glashalt och man vill springa "barfota" så är löpbandet ett bra alternativ.
Jag sprang inte fort och i början stannade jag var femte minut och stretchade ut vaderna. Jag sprang 10 kilometer totalt och kroppen kändes oförskämt fräsch. Lovade mig själv att inte fortsätta om jag kände den minsta smärta, men den kom aldrig. I dag är jag lite lyckligare än i går.
tisdag 7 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar