-Fin stad, kul att ha varit har men jag kanner inte att jag absolut maste hit igen. Typ som Venedig, svarade jag.
Imorgon drar vi till Rotterdam.
Påsk...och ännu en typisk "parhelg", det vill säga en högtid då man helst ska umgås med sin partner och gå på parmiddag. Det är samma som nyår och numera midsommar. Jag hatar dessa högtider för vad f-n ska jag göra när ALLA mina vänner är upptagna på olika "partillställningar". Som tur är har jag varit utomlands många av dessa tilfällen de senaste åren och umgåtts med andra som är som jag, det vill säga SINGEL aka ENSAM. Gissa om jag blev glad när mamma härsomdagen kom och frågade om vi inte skulle ta och åka iväg någonstans över påsk. Gääärna! Imorgon drar vi till Amsterdam, jag, mamma och pappa. Syster är i Portugal, med sin POJKVÄN, så det blir bara jag och päronen. Det ska bli riktigt kul. Vi ska gå på museer, se på tulpaner och gå på "coffee shops"...hmm? Undra om mamma är röksugen? ;)
Jag funderar mycket på detta. Finns det en Gud? Vem är hon eller han i så fall? Jag gick och lyssande på Morgonpasset i P3 under min morgonpromenad och då var det en präst som gäst i studion. De stora samtalsämnena var om Gud finns eller inte, vad det innebär att vara kristen samt olika sorts sätt att tro på Gud. Många hörde av sig och sa att de tror på en högre makt men kanske inte på just Gud, precis som jag. Jag tror absolut på att det finns en högre makt som vakar över livet, men jag kan inte riktigt hålla med om allt som Svenska Kyrkan gör och står för. Jag tycker inte om att den begränsar livet på vissa sätt. Man får inte göra så och man måste göra så, annars syndar man. Don't get me wrong, jag har absolut inget emot kristna. Tvärtom, jag skulle gärna vara det själv. Jag gillar själva gemenskapen som kyrkan tillför. Nu kan jag tyvärr inte tvinga mig själv att tro på något. Vem vet, en vacker dag kanske jag ser en man i en brinnande buske. Tills dess lever jag med min karma och tror att den som lever ett gott och ärligt liv med ett rent samvete kommer få detsamma tillbaka. What goes around comes around. Peace.
I morse började jag dagen med en morgonpromenad. Tänk alla som har tid med detta varje morgon, vad jag avundas dem. Det går inte få en bättre start på dagen. Jag gick utmed strandpromenaden och mindes den tiden då järnvägen fortfarande gick här. Ja så pass gammal är jag att jag faktiskt åkte med tåget innan det försvann från staden. Det var tider det. Bilden är förhoppningsvis något äldre än vad jag är, men det är inte utan att man blir lite nostalgisk ändå. Åh, vad allt var bättre förr. Mindre bekymmer. Man levde för dagen. Nu tycker jag mest folk går omkring och oroar sig för framtiden, inklusive jag. Vad vill jag göra? Hur ska jag göra? Kommer jag någonsin att bli nöjd? Jag hoppas - och tror - det. Halleluja.
...då är det precis som att man får nytt liv. Ut med det gamla och in med det nya. Själv har jag fått en massa ny energi som jag förra lördagen tänkte ta ut i årets första löprunda i skogen. Sagt och gjort, jag gav mig ut. Tänkte försöka mig på en runda som jag hört talas om men aldrig sprungit själv. Det gick jättebra de första kilometrarna. Benen gick framåt med fart och flåset satt där det skulle. Allt gick som smort, tills jag kom dit vägen delade sig. Höger eller vänster? Höger såg mest logiskt ut så jag styrde ditåt. Oj så fel det kan bli. Jag lovar, jag sprang (eller gick, det var inte terräng för att springa längre) där ingen människa förr har trampat. Efter drygt en och en halv timma staplade jag in hemma med rivsår på benen och granbarr i håret där familjen satt och åt middag. Jag fick värma maten efter en lång, varm dusch.
Ursäkta mig igen folk. Jag har haft några datorfria dagar = inget bloggande. Jag har varit i Göteborg och jobbat och tänkte först vara duktig och blogga ändå, trots mycket jobb. Saken var bara den att först glömde jag kameran. Utan bilder, mindre rolig blogg. Dessutom hade jag problem med min brors dator (i vars lägenhet jag bodde). Jag lyckades inte få musen och tangentbordet att fungera samtidigt, utan bara en i taget. Kändes som ett tidigt aprilskämt, men det var sant. Jag kände mig så oteknisk och dum att jag helt enkelt la ner bloggandet för ett par dagar.