måndag 26 september 2011
In The Long Run
En av tjejerna som håller i måndagsträningen är Charlotte. Det är hon i rosa tröja på bilden längst upp. Det är också hon som är på bilden längst ned och kransen hon har runt halsen har hon för att hon vann Lidingöloppet i lördags. Helt galet bra.Jag gratulerade till vinsten (fortfarande sjukt imponerad) och hon undrade hur det hade gått för mig. Då ville man sjunka genom jorden. Jag funderar på om jag ska börja springa fort? Jag kan ju inte göra det i morgon, men om jag bestämmer mig för att jag ska lära mig att springa fort, då vet jag att jag kan det.
Jag älskar att springa. Jag kan springa hur länge som helst (när jag är frisk), men inte snabbt. Jag har inga explosiva muskler, utan bara långa och sega. Jag springer aldrig med klocka. Jag springer för att det är skönt, för att jag mår bra av det och för att det gör mig lycklig.
Nu ska jag bygga upp min kropp från scratch igen. Den har fått ta mycket skit ganska länge nu och jag orkar inte ha ont längre. Jag ska göra det jag vet att jag måste göra - ta det lugnt, vila lite mer och träna alternativt. Bygga upp kroppen för löpning, för det är det jag vill göra in the long run. Det här blir inte lätt, men jag måste. Yoga och styrketräning, here I come.
Vid Sidan Av
Jag var >så< nära att snöra på mig löparskorna och springa innan, men jag lyckades hejda mig själv. Jag tog på mig ett par löparskor ändå, men jag gick till Karlberg där en massa pigga löpare väntade på att få börja springa.
Jag stod och tittade på medan de värmde upp och körde lite löpteknik, men sedan gick jag vidare över till Vasastan och sedan till Fridhemsplan där jag tog tunnelbanan hem. Det var en lugn och skön promenad men jag har fortfarande ont i höften. Skit också.
Hälsomat
Jag tänker inte äta rent socker nu på ett tag, och inget bröd och pasta och sådant där. Jag går på avgiftning. Däremot behöver jag någon form av kolhydrater när jag tränar mycket. Jag ska testa den här müslin och sedan eventuellt göra egen enligt liknande recept. Annars får jag mest i mig kolhydrater genom frukt, grönsaker och rotfrukter. Då mår jag som allra bäst.
Mer Ansvar
Under lunchen i dag satt jag mitt emot grundaren till ett av Sveriges största "hälsoföretag". Jämte mig hade jag en affärsängel från Californien. Vi diskuterade svenskarnas livsstil. Amerikanen har varit i Sverige i en månad och var förvånad över hur vi äter. Att vi inte har "bättre" mat i affärerna. Han är ju då som sagt från USA:s västkust där de är extremt hälsomedvetna. Han berättade att han "där hemma" endast handlar på Whole Foods och trodde att det var det han skulle möta när han kom till Sverige. Vi som är så snygga och fräscha.
A...vad säger man. Här finns det potential. Det är inte en frågan om om, utan när det här kommer att explodera i Sverige. Att människor på riktigt fattar (och agerar för) att det inte är hållbart att stoppa i sig så mycket "skit". Den första utmaningen är att få folk att förstå, men den största är att få dem som förser oss med allt som inte är bra (råvaruleverantörer och mataffärer, för att bara nämna några) att förse oss med bra grejer.
Om man blir serverad en buffé med endast kakor, då tar man en kaka, eller två eller tre. Om man blir serverad ett fruktfat, då tar man en frukt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)