USA - En del av Världen

Nähä? Redan? You go Mr. President!

Obama och Bonusar

Obama gästade Jay Leno förra veckan. Första sittande presidenten någonsin som gästar en talk show. Före valet var han hos David Letterman. Jag tycker Obama är skön. Han är verkligen mannen som har bevisat för hela världen att bara man har viljan att göra någonting så går det, till slut. Ingenting är omöjligt om man bara ger sig fasen på det! Vad jag inte tycker om är alla dessa bonusar som betalas ut till giriga affärsledare runtom i världen. I USA är det AIG som är största skopet just nu. Chefer som fick miljonbonusar trots att organisationen har försatts i konkurs med miljardskulder och har räddats av den amerikanska staten. Helsjukt och över mitt förstånd! Det värsta av allt är att det som Obama säger ovan är sant, i disussionen om dessa bonusar.

Spindelben

...så det blev pösiga byxor istället, som vanligt. Bara att inse att jag alltid kommer få leva med långa, smala ben. Stackars mig.

80-talsträning

Igår när jag skulle ner till gymet fick jag för mig att ta på mig tights á la 80-tal. Funderade till och med på benvärmade till detta. Jag ångrade mig när jag såg mina spinkiga ben i spegeln...

God eller Ond?

Du är 5% ond! Det blev resultatet när jag gjorde ett "Hur ond är du?"-test. Tydligen är jag en bättre människa än jag själv trodde. Testa själv och ta fram djävulen i dig:

http://www.testportalen.se/ondtest.php

Blekfis

Det här är fakta. Jag har aldrig varit så här blek som jag är nu i hela mitt liv. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Vid den här tiden förra året bodde jag i Florida och hade inga problem med att hålla färgen. Här sitter man nu i kalla Sverige. Visserligen är det soligt ute just idag men jag är inte så desperat så att jag lägger mig ute i solen nu. Ska jag ligga och sola, då ska det helst vara på en strand eller vid en pool. Jag var en flitig användare av brun-utan-sol för många år sedan. Nu tycker jag mest bara att det är kladdigt. Jag kanske bör söka upp ett solarium? Jaja, jag lär väl synas på lördag under Earth Hour i alla fall. Här behövs inga stearinljus. Jag kan ju lysa upp rummet med min blekhet.

Våffeldagen

Idag är det våffeldagen. Det gräddas våfflor i huset (jag jobbar hemifrån idag). Tyvärr är jag allergisk mot våfflor. Allvarligt, om man nu kan vara det så är jag det. Jag mår illa bara jag känner lukten av våfflor och om jag äter dem så kommer de upp igen. Det är sant. Jag tror det har att göra med att jag åt för mycket våfflor när jag var liten, eller att alla våfflor jag har ätit de senaste åren har kräkmedel i sig. Antigen eller. Vi åt jämt dessa med sylt och grädde. Alltså jag tycker egentligen att det är gott, men det går bara inte ner. Jag måste snart gå ut en stund. Vilket problem man kan ha.

Abstinens

Nu har jag abstinens efter att bege mig ut och springa. Tyvärr sitter förkylningen kvar i luftvägarna så det blir nog inget med det. Dessutom har jag mitt jädra knä att ta itu med. "Löparknä" kallas det visst, när lårmuskeln är för kort så att man får ont i knät när man belastar det för hårt. Det började för ett tag sen när jag var ute och sprang ofta. Jag beskrev det här för en kille på jobbet (som jag faktiskt umgicks med för typ tio år sen men inte har sett sen dess och som jag träffade igen på min nya arbetsplats, världen är liten). Han tog med sig en bok till mig som jag tydligen ska titta i och stretcha till. Let the stretching begin. Jag vill ut och springa!

Personlighetstest

Jag härmade min bloggpolare (och gamla klasskompis) Anna och gjorde ett personlighetstest på internet. Resultatet var skrämmande realistiskt! Jag håller inte med om alla karriärstips dock. Tror inte jag skulle passa bra som varken tandläkare eller matematiklärare, haha.

Din personlighetstyp:
Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker.

Sk8ter Girl

Dessutom hittade jag ett par undebart sköna chinos på Only. Med min svarta skinnjacka (införskaffad in Sthlm i höstas) till dem ser jag riktigt tuff ut, eller hur? ;)

Inköp

Jag fick ett superpiller av mamma innan som ska vara bra mot förkylning och helt plötsligt fick jag världens överenergi. Tänkte ta tillfället i akt och visa upp några av gårdagens inköp. Överst: svart, kort kjol med fickor från Åhlens. Den är jag nöjd med. Nederst: zebramönstrad tunika från H&M som jag inte vet om jag ska behålla. Den ser nog bättre ut på om jag någon gång kommer iväg till ett solarium.

Superkocken

Trots mitt tillstånd igår hade jag lovat att laga middag igår kväll, innan Robinson. Familjehelg som ni märker. Det blev det snabbaste, enklaste och godaste jag kunde komma på: den mytomspunna tacogratängen med guacamole och tacochips. Glass till efterrätt. Visst ser jag pigg ut? Not! Mitt leende ser något ansträngt ut. Usch, jag klagar ju som en man! ;)

Nässpray

Min förkylning börjar sakta men säkert utvandra från min kropp. Igår hade jag behövt en syrgasmask på riktigt. Jag, mamma och Sis var iväg och shoppade. Tyckte det var en bra idé för att glömma att jag faktiskt inte kunde andas. Det tyckte inte mitt system. Jag var tvungen att gå runt med en näsduk hela tiden. Jag såg nog mer ut som en zombie än en levande människa. Thank God för nässpray och Treo! Jag kanske kan börja få betalt för att blogga? Åtminstone bör jag snart bli sponsrad av Nasin nässpray.

Shoppat blev det ändå. Bilder kommer när jag orkar ta på mig kläderna. Idag blir det mysbyxor i soffan som gäller. Det är ju trots allt måndag imorgon och jag är en av de lyckliga som har ett jobb att gå till.

Jag blir ju galen

Jag har ett fenomen som ger mig ångest. Fobi, heter det så? Det är när folk lämnar skåpsdörrar, garderobsdörrar och byrålådor öppna. Jag hatar det! Jag blir liksom orolig i hela kroppen och måste gå och stängda dem. Inte så att jag gör det hos andra eller på jobbet, så farligt är det inte. Men hemma. En viss person som ibland bor i samma hus som jag vet om detta. Verkar det som att denna person bryr sig? Nej. En förklaring till jag ibland kan vara på dåligt humör "utan anledning". Typ som när detta är det första man ser på morgonen. Är det bara jag som har såna här konsiga grejer för mig?

Man lär sig av Erfarenheter

På tal om det här med inspirationskällor. Alla inspireras vi av olika saker, eller olika sorters människor, if you like. Det beror ju givetvis på att vi själva är så olika. Nu har jag en bekännelse. Jag har alltid längtat bort. Bort från Sverige för att det är så lamt och trist här. Bort från svenskar för att (jag tycker att) svenskar är så tråkiga och instängda. Nu har jag varit ute i världen en hel del också. Inte bara backpackat (det har jag förresten aldrig gjort) utan faktiskt bott längre på flera ställen och lärt känna många olika sorters människor och kulturer. En del av de här människorna har kommit till att bli mina bästa vänner. Vänner för livet. De har förändrat mitt liv och mitt sätt att se på världen. Jag hade aldrig träffat de här människorna om jag inte hade gett mig ut.

Men så till saken. Sist jag var hemma i Sverige en tid kunde jag inte vänta tills jag skulle iväg igen. Jag klättrade på väggarna, ända upp till himmelen. Men denna gången ville ödet annorlunda när jag var iväg. Än en gång träffade jag människor som kom att förändra mitt liv. Kanske mer än någonsin förr. Ändå blev det fel till slut och en gång för alla bestämde jag mig för att ge "hemma" en ärlig chans. Och så rätt det har blivit. Ytterligare en gång har jag träffat nya människor som inspirerar mig och som får mig att skratta varje dag, men den här gången i Sverige och dessutom närmare en plats som jag har avskytt i hela mitt liv. Tills nu. För första gången uppskattar jag vad jag har och strävar inte efter toppen längre, i alla fall inte den högsta. Kommer jag dit så gör jag, men i så fall för att ödet vill det och inte för att jag försöker så mycket. En sak har jag lärt mig. Det är inte värt att offra allt för att försöka nå till något man kanske inte ens vill ha.

Jag har gjort många misstag här i livet, men egentligen inga fel. Jag lär mig, varje dag and I love it!

Vad säger man?

Idag var jag på UF-mässa (Ung Företagsamhet) i Borås. Min gamla gymnasieskola höll fanan högt uppe tycker jag allt. I skrivande stund pågår prisutdelningen. Hoppas Tingsholmsgymnasiet vinner något. Jag minns när jag hade UF-företag för lääängesen och vi vann bästa monter och därigenom fick åka på den stora nationella mässan i Stockholm. Vilka minnen. UF ProLight, whot whot.

På invigningen idag var Christopher Lindhe där, ni vet han som blev årets Sveriges Hjälte som för några år sedan förlorade båda sina ben och en arm när han blev påkörd av tåget och nu tävlar i simning i Paralympics. Vilken kille. Han är från samma stad som jag är ifrån. Vi pratade en stund innan han skulle upp på scenen. En människa som har en sådan livsglädje efter att ha varit med om en sådan tragedi. Vad säger man? Nu pluggar han ekonomi, simmar för målet Paralympics 2012 och dessutom driver han eget företag. Hans egen kommentar på hur hans liv är annorlunda från andras:

-Nej, jag är väl som alla andra killar i min ålder. Jag har bara lite andra förutsättningar. Man får ju utgå från de möjligheter man har.

Vad säger man?

Vem sa att jag är en snäll flicka?

Jag och mamma var ensamma hemma igår ikväll. Jag bor ju hemma hos mina föräldrar nu ett tag och eftersom pappa är i Sthlm på konferens passade vi på att se filmer som vi tog för exakt ett år sedan när vi gjorde en road trip runtomkring i Florida. Vi hade ganska kul på den där resan. Jag delar med mig en liten del. FYI, det är andra halvan av filmen som är rolig. Resten av resan kan ni glömma att ni får se, haha. Förresten så längtar jag tillbaka till Florida! Vad gör jag i Sverige frågar jag mig en dag som denna?

Hmm?

Idag undrar jag vad jag tänkte på när jag tog på mig en tunn skjorta i morse när jag är sjuk. Eller överhuvudtaget, vad gör jag på jobbet?

Sjuk?

Jag känner verkligen i förväg när jag har något på gång i kroppen. Jag hade noll balans idag på Body Balancen och nu sitter jag här med grymt ont i halsen. Bara på höger sida. Konstigt. Det brukar börja på vänster. Ska bli mindre kul att vakna upp imorgon. Jag vill inte vara sjuk nu, har ingen lust med det alls. Jaja, bara att ta emot, utan att tacka. Det finns dem som har det värre vill jag lova.

Glasögon

Vi hade en vild diskussion om glasögon igår. Min syster har haft glasögon sedan före hon ens kunde gå. Mamma har glasögon. Pappa ibland. Min bror behöver men vill inte. Jag vill ha glasögon men behöver inte. För att prova på hur ett liv ser ut innanför ramarna bestämde jag mig för att ha glasögon på mig under en hel dag. Jag har ett par utan styrka eftersom jag i det närmsta nästan har röntgensyn normalt sett. Jag klarade mig till jobbet och igenom ett halvt möte, sen fick jag panik. Det här med glasögon kanske inte är något för mig ändå. Dessutom tycker mamma inte att jag passar i dem. Buhu, jag som tycker att jag ser mycket äldre och intelligentare ut. Ska jag ge upp och inse att jag är perfekt som jag är? ;)

Tårta är bra för Själen

Godast var den köpta Snickerstårtan! Då ska ni veta att det är bannlyst med köpta bakverk på våra släktkalas. Hembakat ska det vara! Men eftersom mamma inte lyckades klura ut den nya spisen i tid fick det bli en nödlösning idag. Varför inte? Allt behöver inte alltid vara perfekt.

Family Quality Time

Dessutom fyllde min syster år i veckan som var så idag vankades det släktkalas på Apelgatan. Sötast idag var Liam och Leo med likadana skinnjackor!

Sister Quality Time

Jag har varit hos min kära syster i helgen, i hennes "nya" lägenhet som hon har gjort så fin. Det är så skönt att för en gångs skull ha alla mina kära nära. Jag har de senaste åren oftast varit tusentals mil ifrån dem och "umgåtts" via email, Skype eller telefon. Som ni ser är min syster den mer välskapta av oss två. Varför kunde inte jag också bli normal?

The Curls are Gone

Är det förresten ingen som har sett att jag har klippt av mig två decimeter lockar? Jag jobbar på min vuxna image. Jag vet inte hur det går med just det, men jag trivs med kortare hår. Jag måste väl ha klättrat lite på statusstegen i alla fall? Säg ja, snälla.

Fiasko?

Då var det över för i år. Melodifestivalen. Fiasko, säger många. Lägg ner det då, säger jag. Jag är stolt över att Malena Ernman ska representera Sverige i Eurovision. Hon sjunger gudomligt, har en otrolig utstrålning och dessutom tror jag för en gångs skull att låten har en chans bland alla andra taskiga, öststatslåtar. You go girl! Stackars lilla Måns.

Årets Händelse

Ikväll är det dags för finalen i Melodifestivalen. Snälla, kan man inte lägga ner det här? Det enda bra som har kommit ur årets omgång är Sarah Dawn Finers (kvinnan med bröstens) "Moving On". De här lyricsen säger ett och annat som är sant. Man kan väl inte kalla sig vuxen förrän man har gått igenom något sådant här?

"Dreaming, hoping, for another try

I’ve been looking, searching, deeper down inside

And if I loose my way, I’ll find another road

‘Cause I can make a change on my own

I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be

Start living my life for me

I believe that finally I’m moving on

Something, somewhere, that I long to find

I am learning, slowly, one day at a time

That if I loose and fail, I’ll be fine"

Vidskeplig, jag?

Ja, jag kan erkänna att jag är en aning vidskeplig. Jag måste alltid säga "peppar, peppar" eller "knock on wood" som man säger där borta om någon påstår att "det händer aldrig mig" eller "än så länge så...". Ni vet vad jag menar.

Idag är det fredagen den 13:e. Jag har inte haft någon otur än. Peppar, peppar. Jobbar på som vanligt och tänkte gå och träna efteråt. Tänk om jag trampar snett och stukar foten på body combaten. Knock on wood. Aaah! Den som lever får se...

Snowjoggings

Vaknade upp i vitt tema i morse. Jag fick lust att ta på mig mina snowjoggings till jobbet, men så drog jag mig till minnes min systers blick när jag tänkte göra detsamma härom dagen och lät bli. De hade trots allt plogat gångvägen fint när jag gick till bussen. Annat är det i USA när det kommer lite "flingor". Då stänger man skolorna och arbetsplatserna och jobbar hemifrån. Obama gillar inte detta har jag hört. Inte jag heller. Det finns inget dåligt väder...det finns ju snowjoggings!

Pensionssparande

Är det någon som har börjat pensionsspara än undrar jag? Är det kanske bara jag som inte gör det? Jag får tonvis med brev hem och de har till och med ringt från min lokala bank och vill att jag kommer på rådgivning. Fan vad tråkigt. Välkommen till verkligheten Ellinor.

Tasty

"There's no such thing as a free lunch" säger de i det stora landet där borta. Nähä, men i Sverige funkar det. Jag fick en igår. Jag var inbjuden som gästtalare hos Borås Västa Rotaryklubb. Vilket trevligt gäng. De lyssnade med stora öron när jag berättade om svensk-amerikanska handelskammaren, vad organisationen gör och står för. Fick många typiska, svenska frågor efter det. Efter min presentation blev jag uppraggad av en kvinna från arbetsförmedlingen, vilket väl måste betyda att jag gjorde ett bra intryck? Laxen jag åt till lunch hade väl lagt sig där den skulle. Man blir ju tydligen smart av fet fisk. Nu ska vi väl se om jag blir erbjuden ett toppjobb inom en snar framtid då. Just give it to me. Eller stämmer det, det där med "no free lunch"? Jag vet av erfarenhet att man inte får någonting gratis här i världen, men lite flyt måste man få ha.