En Liten Gåva

Jag skänkte förresten precis ett bidrag till Läkare Utan Gränser. Gör det ni också - här. 50 kronor räcker, eller 100 eller 200. You choose. Många bäckar små, så kom igen.

Olika Verkligheter

Jag satt och tittade på Undercover Boss innan. Programmet går ut på att chefer i olika amerikanska företag går undercover som nyanställda för att ta reda på hur deras verksamheter fungerar i verkligheten. Så jäkla bra. Det här borde fler höga chefer göra. Chefer sitter (oftast) på sina positioner för att de förtjänar dem, för att de har jobbat hårt för att komma dit, men det skadar inte att de får en liten inblick i verkligheten emellanåt.

En inblick i verkligheten önskar jag att fler skaffade sig. Perspektiv är ett bättre ord. Vi lever i våra skyddade verkstäder och ser inte (eller förstår inte) vad som pågår runt omkring oss. I Sverige finns det en arbetarklass som gör att samhället fungerar. På Afrikas Horn existerar inget fungerande samhälle. Dessa verkligheter går inte att jämföra, ändå lever vi samma värld.

Den senaste tiden har jag tyckt att folk klagar ovanligt mycket. Är det inte fel på det ena så är det det andra. Jag blir så trött på folk som klagar. Vi lever i ett av världens bästa länder, alla kategorier, och ändå klagar så många. Jag önskar som sagt att fler gav sig ut och såg lite mer. Spenderade lite tid i ett annat land, i en annan kultur, med andra, "annorlunda" människor. Jag är helt säker på att de som gör det klagar mindre efteråt. Jag har inte sett svältande barn i Afrika, men jag har sett en hel del annat, både extremsituationer och vardagsbekymmer som vi in Sverige tar för givet fungerar. Jag klagar nästan aldrig.

Sista Semesterdagarna

I dag vaknade jag alltså upp i Uschlehamn. Inga planer för dagen innan LilSis slutar jobba, då blir det sister quality time. Jag åkte egentligen med mamma och moster hem igår för att familjen ska till ön över helgen. Det är värdelöst att åka tåg från Stockholm till Strömstad och jag går ju bara och drar benen efter mig i Stockholm i väntan på att få börja jobba ändå.

Semestern var behövlig, men tråkig. Nästa år ska jag försöka att inte resa så mycket innan sommaren, så att jag faktiskt vill göra det på semestern. Göra någon av alla mina Bucket List-resor. Men det är nästa sommar det. Nu längtar jag efter höst. Jag gillar hösten. Alltid något av en nystart. En nystart som jag ser fram emot med min nya bas i Stockholm.

Sista Dagen i Storstaden

Mer shopping och mer fika runt i Stockholm i går. Jag tycker faktiskt att det är ganska skönt att bara gå omkring och inte göra något. Bara titta på folk.

Vi skulle ju åka hem till Ulricehamn i går också. Strax efter tio på kvällen lämnade vi storstaden.

Slow-Frukost

Jag har skickat iväg The Ladies in till stan själva i dag. Jag är snart på väg efter men hade lite jag ville få gjort innan. Jag har ingen sommarvikarie som sköter min mailbox. Efter en löprunda runt Kungsholmen i morgonsolen åt jag en riktig slow-frukost. Jag är fortfarande lite slö efter den men det är väl dags att röra på sig igen antar jag?

Mamma och moster åker tillbaka mot Västgöta slätter i kväll och jag åker med. Nu har jag turistat i Stockholm så det räcker för den här sommaren. När jag kommer tillbaka nästa vecka är det Business-Stockholm som gäller igen. Jag längtar.

Skoskav

Moster sa i morse att hon måste gå och köpa skoskavsplåster. Vi gick ju en hel del i går. "No need", sa jag och slängde fram mitt skoskavsapotek. Jag har världens klenaste fötter, på många sätt, men inte minst när det kommer till skoskav. De enda "skorna" jag inte får skoskav i är mina Fivefingers. Jag funderar på att springa Lindingöloppet i FF's, just därför.

Jag minns när jag bodde i Österrike och skulle börja jobba som vandringsguide. Samma dag som jag kom ner tog jag mina splitter nya inlines och åkte några mil. Jag kände ju att det skavde lite på hälarna, men jag blev förvånad när både fötterna och rollesbladesen var helt blodiga när jag drog upp fötterna efteråt. Jag skulle gå en utbildning för att bli vandringsguide, som givetvis innehöll en hel del vandring i Alperna. Jag fick gå...helt barfota. Kunde inte ens ha tofflor på mig. När jag sedan kom ut på min destination skulle jag ju sätta upp vandringar också. Jag skaffade en karta över bergen runt omkring och gav mig ut - barfota. Det tog flera veckor innan fötterna läkte så att jag kunde ha riktiga skor men vandringssandaler kunde jag börja ha efter en vecka. Jag är lite försiktig med skoskav efter detta.

10-4

Nu har jag alltså gett upp för i kväll. Jag dumpade tanterna vid Pridefestivalen, skrev min adress på deras armar och gav dem pengar till taxi. Jag är för ung för sådant här.