söndag 31 juli 2011

Life As We Know It

Jag såg en film härom kvällen som var inspelad i Atlanta - Life As We Know It. Den var riktigt bra. Bra story och med Planetens snyggaste skådespelare. Att den var inspelad in the ATL så att jag blev gråtfärdig i vissa scener gör att den får en stjärna i kanten av mig.

Antalet filmer som jag har sett den senaste veckan är fler än jag har sett på ett år innan. Jag har tvingat mig själv till en vit långhelg. En vit helg i SemesterStockholm är inte lätt. De flesta jag känner är bortresta. Några är sjuka. De som är kvar i stan, friska och krya, har festat i helgen. Det lämnade mig kvar ensam. Det är vad man får för att man ska vara duktig (och tråkig). Snacka om "life as we know it". Det är så det är. Man umgås helst över alkohol. Synd ibland, men oftast kul. Min nästa helvita helg dröjer.

Krull

Jag och Anna tog en promenad längs med vattnet i solnedgången i kväll. Härligt med lite tjejsnack. Vid den här tiden för åtta år sedan(!) sprang vi oftast omkring på konserter och annat skoj om sommarkvällarna i Atlanta. Visst att vi säger att vi har tropiska nätter nu när temperaturen sällan går under 20, men där snackar vi verkligen tropiska nätter. Om mitt hår är lockigt nu så skulle ni de hur det såg ut då, i den fuktiga luften. Ja varsågod förresten, så såg jag ut (bilden längst ned). Vi måste ha varit på någon rockkonsert. Jag hoppas det.

Fräscht

Jag glömde min sommarfavorit. Det är ett mineralpuder från Lancôme. Fint när man är brun.

Den röda tråden i allt jag använder är att jag vill ha grejer som är bra för huden. Mineralpuder som låter huden andas är bra. Flytande foundation som går att köpa på ICA - mindre bra.

Man får prova sig fram till vad som funkar bäst för en själv. Att jag köper det här när jag är i USA gör också att jag kan göra det utan att det påverkar hushållskassan alltför mycket. Klart att det spelar in. Det handlar också om att prioritera. Allt handlar om att prioritera. Jag prioriterar att vara och känna mig fräsch.

Smile

Och så det stora mysteriet då. Hur kan jag ha så vita tänder? Först och främst så dricker jag ganska mycket kaffe och rödvin. Det är bra för vita tänder. Not. Jag borstar dem morgon och kväll, minst. Det hoppas jag att alla gör.

Jag brukar alltid köpa med mig ett paket Whitestrips hem från USA. Det är som klisterremsor som man har på tänderna, både uppe och nere, en gång på morgonen och en gång på kvällen, en halvtimme åt gången. Jag vet ärligt talat inte om det ger så mycket effekt, jag har alltid haft vita tänder, men eftersom jag har ett paket hemma så kanske jag skulle ta och köra en kur? Jag ska ta före- och efterbilder så återkommer jag om en vecka eller så, om jag orkar.

Det finns en tandblekningsklinik vid Stureplan här i Stockholm. Jag har hört att det är poppis att ha förfesten där. Dricka lite champagne, bleka lite tänder och sedan fortsätta ut runt Svampen. Det kanske kan vara något? Inte för mig.

Mitt Yttre

Innan jag bodde i Stockholm fick jag ofta frågan vad jag använder för hudvårdsprodukter för att ha så fin hy. Nu när jag bor i Stockholm undrar folk vilken salong jag går till och "fixar" mig. Då liksom nu ligger hemligheten i att äta bra, dricka mycket vatten och motionera för att hålla igång blodcirkulationen. Jag röker inte och dricker måttligt med alkohol, oftast rödvin, sällan sprit. Detta är den bästa behandlingen man kan ge sin kropp. Den byggs inifrån och ut, inte tvärtom.

Jag ska ändå visa vad jag använder, om någon är intresserad? Som ansiktskräm använder jag Dermalogica. Löjligt dyr för en vanlig ansiktslotion, men värd pengarna. Jag känner sig fräsch i den. Över det mineralpuder och en lätt rouge från Bare Minerals. Varken mer eller mindre. Ett tips är att köpa de här produkterna i USA eller England. Bara det kan vara värt resan i sig.

Som hårprodukter använder jag olika beroende på om jag har rakt eller lockigt hår. Om jag plattar håret med plattång tar jag Loréals Iron Finish i hela håret innan. Om jag låter det vara naturligt lockigt har jag Catwalk som favorit men just nu använder jag Bumble and Bumble. Allt det här är också löjligt dyrt i Sverige men jag köpte på mig ganska mycket när jag var i Florida över nyår. Det brukar vara lagom att ta en resa "Over There" när förrådet börjar ta slut.

Till sist är min favoritparfym sedan några år tillbaka Burberry's The Beat. Fräsch doft som funkar både till vardags och till fest. Jag gillar inte att växla mellan dofter.

Där har ni mitt yttre. Glöm inte att dricka vatten.

Misslyckade Dejter

Jag tänkte lite mer på det här att dejta. Egentligen hatar jag det, själva dejtandet i sig. Att sitta och dra sin livshistoria rätt upp och ner och sedan lyssna på den andre, döma varandra och sedan bestämma på plats vart det hela ska ta vägen. Bara allmänt jobbigt, om det nu inte så är att det är en rolig, trevlig och spännande person man sitter jämte eller bredvid. Då är det riktigt nice. En första dejt är alltid en första dejt.

Det är inte alltid det blir en andra dejt. Jag har varit med om riktigt misslyckade dejter. Jag glömmer aldrig när jag var au-pair och blev upphämtad i en stor pick-up truck. Vi var på en restaurang och sedan bio (han försökte hålla min hand, jag ville helst krypa därifrån). Efteråt ville han visa mig något. Han tog med mig till en stor bilaffär och ville att jag skulle hjälpa honom att välja fälgar till hans nya bil. Give me a break. Jag berättade det här för min au-pairfamilj när jag kom hem och än i dag får jag höra detta.

En annan dejt avstyrde jag innan den ens blev av. Det var en kille som jag alltid pratade med på gymmet när jag pluggade på UCF. Vi presenterade aldrig direkt oss själva för varandra men efter några veckor tog han mod till sig och frågade om jag ville gå ut med honom. Jag blev glad, han var skitsnygg. Vi bestämde fredag kväll.

- And by the way, I'm Bart.

Bart? Kom igen. Bart?! Jag kunde bara inte gå ut med en kille som hette Bart. Jag var tvungen att ringa och ställa in dejten senare och sköt upp det här gång efter gång när vi sågs. Till slut tröttnade han och jag slapp gå ut med Bart. Hemsk människa jag är. Hemsk. Inte konstigt att jag är singel.

Fullt i Bassängen

Det var mer folk vid badet i dag än i fredags. Solen kom fram emellanåt och det är ju varmt, så jag förstår varför. Det gick bättre att simma i dag. Det känns som att jag har kommit in i det bra redan. Jag tror att jag skulle kunna bli riktigt duktig på att crawla om jag tränade mycket. Man blir ju bra på det man gör ofta men eftersom det är smidigare att springa så blir det oftast det jag gör. Mina ben och fötter skulle dock må bra av lite mer simning. Får se om jag lyssnar på dem?

Mer Simning

Sim-VM på TV i dag också. Fjärilsim är en konstig disciplin. Heja Sverige.

Inspirerad igen så hoppar jag i baddräkten och beger mig till mitt nya favoritställe. Dock nöjer jag mig med crawl.

Kulturskillnader & Dejtande

Såg en kul film i går. Alla säger ju att den ska vara rolig så det fanns bara ett sätt att ta reda på det. I agree. Gå och se den. Jag skrattade konstant.

Jag har inte många singelvänner i USA. Där gifter man sig tidig, överlag. Det är i och för sig skillnad i vilken del av landet man bor. En kompis föräldrar som bor i Atlanta (i södern) frågar varje gång jag träffar dem om jag har träffat någon än, när jag ska gifta mig?

Vi har alla sett en massa amerikanska filmer. Det är så vi har lärt känna den kulturen. Man kan väl säga att allt man ser på film är sant, om än lite dramatiserat. Precis som svenska filmer. Allt man ser, allt som görs - så är det. Första gången jag kom till USA var jag helt fascinerad. Det var ju verkligen som på film. Människor gjorde som jag hade sett att de gör, miljön såg ut som jag hade sett att den ser ut, man åt bagels till frukost och hemkörningspizza till middag. Allt var så häftigt. Thanksgiving, 4th of July, Super Bowl och college partyn - I've done it all.

Efter att ha bott i det stora landet några år har det blivit mitt andra hem. Det är annorlunda. Det finns inte mycket som Sverige och USA har gemensamt, faktiskt. Vi ser ungefär likadana ut, fast svenskar är snyggare. Kulturellt sett är skillnaden enorm. Det var svårt för mig i början. Jag lärde mig dock snart hur jag skulle vara för att smälta in. När jag är i USA är jag inte som jag är i Sverige. Jag är mycket mer easy-going, mer framåt, pratar mer - med alla, kör på liksom. Det finns ju ingen Jantelag i USA. Där måste man visa och säga hur bra man är för att ta sig fram. Det är den absolut största skillnaden och fortfarande den jag har svårast med. Jag kan ibland tycka att folk där borta borde tagga ner lite. Jag kan bli "svensk" och tyst och bara inte orka med dem som är trotsiga. För att jag kan, jag är ju svensk.

En annan stor skillnad är hur man dejtar. Där dejtar man verkligen, igen precis som man ser i filmer. Det är inget konstigt att dejta flera killar. No hard feelings. Först när man har dejtat ett tag (där killen har spenderat många, många tusen kronor på tjejen) kan man bli "exclusive" och bara dejta varandra. Det gör man ett tag tills man antingen flyttar ihop eller förlovar sig med en gång. Där borta gifter man sig verkligen inom ett år efter förlovning och det är hejdundrande bröllop med allt vad det innebär. Jag jobbade ihop med en svensk tjej som skulle gifta sig med en amerikan. Detta planerande, in i minsta detalj, höll på att driva mig till vansinne. Det var det enda hennes liv handlade om (och mitt också, ofrivilligt). Det fick mig att bestämma mig där och då att om jag någonsin gifter mig så blir det most likely ett överraskningsbröllop med bara de allra närmsta.

Jag har också dejtat i USA. Jag har däremot aldrig blivit "exclusive". Jag har bara bott korta perioder på olika ställen och därför har dejtandet passat mig bra. Amerikanska killar är annorlunda mot svenska, och jag har svårt att se mig själv gift med en amerikan. Jag är allt för jämställdhet och det är svårt att få där borta. Jag blir aldrig någon bra hemmafru.

Vad jag däremot ser i Stockholm nu är att dejtingkulturen på många sätt är densamma här. Det är inget ovanligt att man dejtar flera. Jag kunde vara med på det i USA, men inte här. Jag funkar inte så, av många anledningar. Den största anledningen är väl (om jag får analysera mig själv) att jag känner att "been there, done that" det senaste decenniet. För första gången i mitt liv vet jag att jag ska bo här nu. Jag ska inte vidare om ett halvår. Jag kan satsa på något, eller någon. Och jag vill det, om den rätte dyker upp. Det innebär i och för sig en hel del dejtande innan han gör det. Eller? Kan han inte bara stå framför mig i kassan på ICA? Har jag kanske till och med redan träffat honom, utan att jag vet? Den som lever får se.

lördag 30 juli 2011

Miss Wet T-Shirt

Det är varmt och kvavt i dag och jag kände verkligen inte för att springa i ett tajt linne. Fick en bra idé att springa i bara sporttop med en tunn jacka över. Jag såg ju att det var lite genomskinligt, men tyckte inte att det var så farligt. Vad jag inte tänkte på var att när man blir varm och svettig klibbar den sig fast på kroppen och blir inte direkt mindre genomskinlig. Det kändes som att springa i en Wet T-shirt-tävling när jag sprang runt Kungsholmen. Jag vande mig snart vid blickar och var bara glad att jag slapp se mig själv.

Det blev en riktigt varm löprunda och tydligen hade jag druckit dåligt för jag fick en sjuk huvudvärk och blev svimfärdig halvvägs runt. Jag har alltid kontokort med mig när jag springer för säkerhets skull och i dag behövdes det. Jag sprang in i en butik och halsade en Loka Citron bredvid glassdisken. Sedan kunde jag springa vidare, välmående igen. Man måste lyssna på kroppen, annars kan det gå illa. Gränsen till kollaps när man har vätskebrist är liten. Det händer mig väldigt sällan, men i dag är det faktiskt väldigt varmt. Och klibbigt, som sagt.

Fixar-Ellinor

Jag är en DOer. Vill man ha något här i livet så får man oftast fixa det själv. Några telefonsamtal hit och dit så har jag styrt upp en familjehelg på ön nästa helg. Bror skulle egentligen kommit upp till mig i Stockholm då och vi skulle firat hans födelsedag med utgång här på lördag. Nu åker vi istället allihop till ön och firar den med räkor i sjöboden. Mamma, pappa, bror, LilSis och jag. Nice.

Semesterlat?

Jag har bara ett problem med den här tilltänkta löprundan just nu - min balkong är alldeles för skön. Har jag äntligen blivit semesterlat?

Heaven On Earth

Men även i dag önskar jag lite att jag var någon annanstans. Bara för i dag. Frukost där hade varit lite extra gott. Och resten av dagen. Någon som har kommit på det här med teleportering, let me know?

Balans i Livet

Det ösregnade här i går kväll ett tag. Det ska även regna i dag. Kanske sen, men inte än. Jag avnjuter frukost på balkongen i den sol som än så länge kikar fram. Kaffet är där, såklart.

Jag får ofta frågan vad det är för skillnad på grekisk och turkisk yoghurt. You tell me. Jag har inte gjort någon större sak av att ta reda på detta, men jag tycker nog att den turkiska är lite godare att äta som ren yoghurt, lite mildare i smaken. Det är lika stor fett-% i båda (10). Fett är bra. På med lite nötter så blir det ännu fetare. Helst obehandlade, typ valnötter, men jag har bara salta jordnötter så jag tog det. Något sött över allt som sluter cirkeln. Honung är gott men jag har bara Agavesirap hemma (ännu bättre). Jag lever ju enligt 80/20 (80 % nyttigt och 20 % "onyttigt") så det här blev ju en bra balans. Eftersom jag ska ut och springa om en stund så kommer jag att göra av det här med råge.

Någon sa för ett tag sedan att han tränar för att kunna äta vad han vill. Jag ser det mer som en extra belöning. När jag tränar (vilket är det bästa jag vet) kan jag äta det mesta utan att behöva bry mig om en hjärtinfarkt runt hörnet. Jag skulle inte kunna äta pizza, chips och glass varje dag, för så mycket energi gör jag inte åt med, hur mycket jag än tränar. Dessutom skulle jag inte orka röra på mig om jag stoppade i mig detta, hela tiden. Jag äter både pizza, chips och glass, men absolut inte varje dag. 20 % här betyder knappt en dag i veckan, och det kan nog stämma om man slår ut det. Ibland äter jag glass både två och tre gånger på en vecka, men sedan kan det gå två, tre månader innan nästa slinker ner. Jag äter det jag känner för, när jag känner för det, och energin är oftast på topp.

För mig handlar välmående om balans. Inte bara vad gäller träning och mat. Jag strävar på något sätt efter att ha balans i alla delar av mitt liv. På de flesta fronter går det väldigt bra nu, på andra får jag jobba ett tag till. Jag gillar det, att allt inte är perfekt redan nu. Tänk vad tråkigt livet skulle bli, om man inte behövde kämpa för att nå någonstans, om man redan var där? Jag vet inte riktigt exakt vad jag vill ha i mitt liv, men jag vet vad jag inte vill ha. Det är en bra början. Jag tar en kaffe till.

Kaffepanik

Klockan var nästan halv sex i går kväll när jag kom på att jag tog den sista kapseln med kaffe i går morse. Panik. Det fick fart på mig. Jag hann precis in till stan och köpa nya kapslar. Puh, nu kan jag leva i dag också. Mina favoriter är Ristretto (styrka 10 av 10) och Arpeggio (styrka 9 av 10). Jag älskar min kaffemaskin.

fredag 29 juli 2011

Said & Done

Sagt betyder gjort i min värld. 400 meter är det ner till badet, jag mätte. Nästan inget folk alls för det är molnigt i dag, vilket innebar en helt egen bana till mig. De första två 50-meterslängderna var lite rostiga, men jag kom in i det snabbt. Crawlsimning är verkligen den ultimata träningen. Man tränar både kondition, styrka och smidighet. Och självförtroende när man känner att man blir bättre och bättre för varje gång. I love it - tummen upp. Jag ska verkligen försöka simma här nu tills utomhusbassängerna stänger i slutet av augusti.

Simmar-Ellinor

Jag har inte haft på TV:n på flera dagar. Kan bero på att jag hällde vatten över remoten härom dagen och att den inte har fungerat sedan dess. Min taktik med teknikprylar som slutar fungera är att låta dem vara ett tag så lagar de sig själva, så i dag fungerar den igen.

Det är Sim-VM på TV. Jag som precis skulle snöra på mig löparskorna fick helt plötsligt en bättre idé. Dags att ta tag i det här med simningen. Men var fasen var baddräkten? Efter lite stök och bök hittade jag den. Nästa problem, kommer jag i den? Jajemen, trots att jag var smal som en sticka förra sommaren när jag köpte den.

Jag drar bara på mig en tröja och ett par shorts över, för jag har utomhus 50-metersbassänger bara ett stenkast ifrån där jag bor. Förstår ni nu varför jag trivs så bra? Jag köpte den här lägenheten mycket för träningsmöjligheterna runt omkring.

Wish me luck, för nu ska här crawlas.

Nothing Rather

Jag har egentligen en ganska tråkig semester. Jag gör inte så mycket. Inga resor någonstans. Detta väldigt mycket medvetet. Jag är trött på att ta mig till och från platser med en massa packning att jag hellre bara är där jag är, även om det blir tråkigt ibland. tråkigt har jag faktiskt inte och dessutom är det precis vad jag behöver - ha lite tråkigt. Förra sommarens äventyr lever även den här sommaren. Nu vill jag bara vara, för första gången i mitt liv.

Hade jag kunnat teleportera mig från en plats till en annan hade jag nog spenderat några dagar på västkusten nu. Jag saknar havet, båtarna, att gå barfota runt på ön, ner till bryggan på morgonen och dyka i, att äta räkor på kvällen och att spela rundpingis i sjöboden efter det.

Mamma och pappa är där nu. Inte ett moln på himmelen. I Stockholm är det molnigt, men jag gråter inte för det. I'm happy och jag har ju valt det själv. En löprunda blir precis lika bra, till att börja med.