Rödvin alltså. Inte bra för huvudet. Vaknade och kände huvudvärken innan jag ens hunnit vrida på mig. Var på 25-årsfest igår. Det blev inte så sent, men det röda har gjort sin verkan ändå. Släktkalas i eftermiddag också. Mitt "avskedskalas". För snart så. Nu sticker jag för gott. Man ska aldrig säga aldrig, men jag kommer ju inte "hem" igen. Det kanske låter sorgligt, men för mig är det tvärtom. Det är det här jag har väntat på och kämpat för.
Jag fick höra för ett tag sen att jag alltid har fått allt serverat på silverfat. Jag blev ganska paff. Fann liksom inga ord. Vem är någon att döma mig så? På vilka grunder? Uppenbarligen känner den personen inte mig och vet inte vad jag har gått igenom och hur mycket jag har offrat för att komma hit. Det spelar ingen roll. Jag vet, och det är det viktiga. Så nu j-klar! Framtiden ligger för mina fötter. Time will never stop.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar