Karriär i Stockholm?

Medan päronen skjutade syster till Arlanda i morse tog jag en morgonpromenad. Jag har fått nog av flygplatser för ett tag. Jag gick en runda som jag ofta gick förra sommaren, utmed Norr Mälarstrand. Jag njöt när jag mötte alla som var på väg till jobbet i sina kostymer och tänkte på vilken skön och ledig dag jag ska ha ute i solen. En annan flashback dök upp från förra sommaren, då jag var den som sprang runt i kostym med portfölj runt Stureplan. Är det detta jag har strävat efter hela tiden? Jag trodde nog det, tills jag fick prova på det. Visst, jag trivs med livet som karriärskvinna, jag tycker det är roligt att jobba. Men jag kan inte stå för det sättet att leva. Att hela tiden tävla om att vara störst, bäst och vackrast. Det är inte jag. Jag ser fram emot att åka tillbaka hem mot Västgöta slätter och göra karrriärpå mitt eget sätt. Det ska nog gå bra det också. Jag trivs med mitt liv som det är just nu. Hamnar jag i Stockholm sen ändå så gör jag, i kostym eller inte.