En Stolt Vinnare

Vilken skillnad det var att springa nu jämfört med tidigare i sommar. Jag fullkomligt svävade fram. Efter ett par kilometer hade jag sprungit förbi alla i min grupp (ca 3000 löpare) och ägnade sedan hela loppet åt att jaga grupp 3. Jag kan inte ha varit långt ifrån för jag sprang om grupp 4:orna hela loppet igenom. Faktiskt att det kändes som att jag flög fram. Jag hade kunnat springa mycket fortare om det inte hade varit så många andra t-shirtar i vägen. Det var först sista kilometern som jag verkligen spurtade, men det var bara för att alla andra gjorde det också och det var lätt att hänga på. Väl i mål var jag spänd på att se om jag hade nått mitt mål att komma under 55 minuter. 53:13, yes! Lätt att jag hade kunnat komma ner till 45 om jag hade fått springa fritt. Jag var helnöjd. Och faktiskt inte så trött. Medan de många andra låg dubbelvikta på marken och flåsade som grisar tog jag en banan och betraktade folkfesten som var i än mer full gång på Heden. Vad har jag lärt mig av det här? Jo, att aldrig mer underskatta min förmåga. Som en amerikan sa till mig för ett tag sedan. "Ellinor, du är så osvensk. Du tror på dig själv och du vågar står för det. Det är ovanligt". Ingen jantelag här inte. Ännu ett mål uppnått. Life is good.