Girl Power

Det blev en paus efter en vild diskussion på mötet i eftermiddags när en av oss plötsligt sa: Nähä ladies... Då insåg jag att vi var åtta personer i rummet, varav en man och sju kvinnor. Det är ganska ovanligt att det är så få män i en sådan situation nu för tiden, särskilt eftersom det som mötet handlade om i vanliga fall skulle vara mer mansdominerat (många beslut, mycket pengar, bla bla bla). Jag är verkligen ingen feminist. I care less om det är män eller kvinnor i ett företag eller i en annan organisation. Jag anser att den som är bäst för jobbet ska göra det. Män passar bättre i vissa roller och kvinnor i andra. En annan av mina kollegor brast häromdagen ut i en stor suck och började klaga på denna diskriminerande kultur som vi tydligen lever i. Jag varken sade emot eller höll med. Orkade inte. Vore det inte bättre om vi bara lät naturen ha sin gång? Nu menar inte jag att alla kvinnor ska vara hemmafruar, men varför börja kvotera bara för att? Vi kvinnor är idag så pass självständiga att vi gör karriär och tar plats om vi vill. Glöm inte att det faktiskt också finns dem som vill vara hemma med barnen medan mannen jobbar och försörjer familjen, och då är det helt okej. Det skulle inte fungera tvärtom, att mannen stannade hemma i flera år medan frugan jobbade, då skulle folk titta snett. Det kan inte vara lätt att vara man? Förutom i sport. Där är det orättvist att män än så mycket starkare och snabbare än oss kvinnor. Det är något jag har lärt mig att leva med. Livet är hårt alltså.