Kärlekens Mysterium

Idag fick jag tre stooora röda rosor levererade till jobbet. En hemlig beundrare som ni aaaldrig kommer få reda på vem det är. Tänk vad lite blommor kan liva upp i vardagen. Jag måste verkligen skärpa mig och ge den här med kärlek en chans. Jag påstår mig inte ha tid, men om alla andra lyckas så ska väl jag? Tid är ju relativt. Dock är jag trött på att dejta. Vi pratade om det här idag. Jag är så trött på att sitta rätt upp och ner på en middag och dra min livshistoria. Jag är van vid att killarna till slut bara sitter där med hakan nere i bordet och undrar vad jag är för en alfakvinna egentligen. Vadå, bara för att jag är stark, självständig och driven. Är det något konstigt? Sen känner de sig intimidated och vet inte riktigt vad de ska kontra med. Antingen detta eller så är det killar som tror att jag letar efter en alfahanne själv och sitter och skryter om hur mycket champagne de har sprutat. Inte riktigt vad jag vill ha. Nej, jag vill ha någon som jag kan vara mig själv med. Någon som kan ta att jag har mål i livet och att jag är väldigt envis. Någon som vill följa med ut och springa och åka skidor och resa. Helt enkelt någon som vill ha ut lika mycket av livet som jag, tillsammans med mig. Varför ska detta vara så svårt att hitta? Inte för att jag anstränger mig så mycket för att leta, men jag kanske borde?