Kropp vs Knopp

Jag har varit frustrerad den senaste veckan. Efter att jag var på massage i tisdags har jag inte varit mig själv i varken kropp eller knopp. Det fanns nog lite slagg att trycka ur de där små musklerna. Sedan dess har jag knappt orkat lyfta min portfölj och ta upp datorn. Det är inte likt mig. Det är jobbigt när huvudet vill en sak och kroppen en annan. Jag inser återigen hur lyckligt lottad jag är som har två ben och två armar och en frisk kropp som jag normalt sett kan använda till det jag tycker är roligast. Den här veckan har den fått vila och reparera sig. Vad jag dock har märkt är hur mycket mer trögtänkt jag har blivit. Jag menar allvar. Jag har blivit trött i huvudet också och inte alls varit lika kreativ och optimistisk som jag brukar. Hjärnan har ju inte fått dem motion och friska luft som den är van vid. Här ser man verkligen den effekt som träning har på det dagliga livet i övrigt. Den tid då jag tränar är ju mitt sätt att koppla av och hämta ny kraft och ny inspiration. Bort från datorn och folkstimm. Utan träning, och främst den jag utövar utomhus, skulle jag inte vara där jag är idag. Detta är jag helt säker på. Jag hoppas fler inser detta sooner than later, för tänk om alla kunde vara lika lyriska som jag oftast är efter en löprunda, en cykeltur eller en ordentlig runda på mina inlines. Det är en god tanke men kanske bara önsketänkande. Går det att lära gamla hundar sitta? Ja, om de vill själva.

Jag funderar ändå på en löprunda i skogen idag, som ett break från datorn senare (ja ibland måste jag jobba fast det är söndag och sol ute). Om jag inte orkar springa kan jag ju alltid gå. Jag måste nog ut och rasta kroppen lite ändå. Lite lugnt. Lite är bättre än inget alls.