Tankar Om Dejting

En blogg är bra för att skriva av sig. Det är delvis därför jag har min. Som en offentlig dagbok, även om jag bara delar med mig av en ytterst liten del av mig vardag. Nu måste jag få reflektera lite om det här med dejting. Jennifer var på dejt igår, med en kille hon verkligen gillar. Hon dejtar en del. Det gör man här. Ofta. Jag har också dejtat en del. Inte den här sommaren. Jag har bara bestämt mig för att jag inte vill "slösa" min tid på det. Jag skulle kunna gå på dejter varje kväll om jag vill och bli tagen runt på flaschiga restauranger runtom i LA (inte för att vara sån, men faktiskt, så är det). Svensk flicka ni vet. Men orka. Jag och Zac pratade om det här igår. Vi är såå trötta på att dejta. Vad gör man liksom? Sätter sig mitt emot varandra vid ett bord och drar sina livshistorier, bestämmer sig för om man gillar varandra eller inte och "take it from there". Nej, jag köper inte det längre. Jag har börjat säga här att jag har pojkvän där hemma. Härom dagen ditschade jag en kille (som tydligen hade fått mitt nummer på 4th of July) genom att först bara ignorera hans SMS men när han inte slutade vara helt ärlig och säga att jag helt enkelt inte ville träffa honom. Provade ärlighetsprincipen. Han svarade först med "You're a trip" men sa sen att "Btw, I forgive you. Thanks for being honest". Det funkade alltså. Undrar om det funkar på svenska killar? Jag är trött på att spela spel. Vill jag träffa någon så låter jag honom veta det. Vill han sen träffa mig så har vi en deal. Om inte, torka tårarna och gå vidare. Någon gång hoppas jag träffa rätt utan att behöva anstränga mig alltför mycket. Som det ska vara. Enkelt och naturligt.