När jag kom hem i dag slängde jag mig på soffan, så trött. Hade kunnat somna där och då men istället bestämde jag mig för att gå ut och gå. Det var vad jag egentligen behövde. Ungefär som när man blir sockersugen men egentligen bara är törstig efter vatten. Väl ute gick jag och filosoferade. Jag är riktigt glad nu för att min tå snart är hel. Går inte riktigt att förklara. Till helgen har jag sagt, sedan ska jag bokstavligt talat elda upp den. Jag anmälde ju mig till Lidingöloppet förra veckan. Alldeles nyss anmälde jag mig till Vansbrosimningen också. Nu är det verkligen no way back. Tänk om jag bara lever en gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar