Snart Så

Nu är det nära. Snart får jag mitt liv tillbaka. Jag har saknat den energiska Ellinor, som allt som oftast börjar dagen med en löprunda, oavsett väder. Som kan vara uppe i det blå en hel dag utan någon egentlig anledning. Som känner sig som The King of the World där hon springer omkring och glömmer alla måsten och bara känner hur stressen rinner av henne. Snart är hon tillbaka. Min tå håller på att läka. Den är inte i två delar längre. Hur jag vet det? Jag känner väl det. Inte sagt att jag ska ut och springa nu, även om det lockar. Löparskorna står innanför dörren och väntar. Där ska de få stå kvar tills det är dags. För snart så.