Jag Fattar

Jag tröstfikade med Linda som är på besök från Göteborg över helgen. Hon både skrattade och tyckte synd om mig. Det är lite så jag känner. Om jag skulle titta på mig utifrån skulle jag nog se en hypokondriker. Jag känner mig i alla fall som en. Jag är normalt aldrig sjuk, aldrig skadad. Never. Men nu verkar jag dra på mig allt. En olycka kommer sällan ensam, men snälla, I get it. Jag har fattat att jag ska ta det lite lugnare. Han Där Uppe behöver väl inte straffa mig så hårt för det?