Jag brukar sticka ut och springa medan jag tvättar. Vad ska man annars göra? I dag är dock tredje dagen i rad som jag känner att, nej, jag ska inte springa. Fossingarna ska få vila. Det är ett gott tecken. Jag har inga problem att motivera mig till fysisk aktivitet. Tvärtom, mitt problem är att jag inte kan avmotivera mig - säga nej. Nu när den här konstanta smärtan jag har haft i fotlederna är på väg att försvinna börjar jag känna att jag har ont på andra ställen. Eller inte ont, men att andra delar av kroppen också behöver vila. Ryggen till exempel. Löpning tar hårt på svanken. Den känns lite öm, antagligen efter halvmaran förra helgen och för att jag inte har vilat efter den. Eller så är det helt enkelt så att jag bara är stel som en gammal kärring. Så är det. Lite poweryoga kanske? Då behöver jag ju inte vila helt. Jag möter mig själv på halva vägen. Börjar med en Ristretto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar