Det var inte många ute och sprang kvart över sex nu på morgonen. Ingen mer än jag faktiskt. Jag var ensam med djuren och naturen som vanligt. Rådjuren syntes inte till men de hade lämnat spår i form av en halvuppäten livboj. Hur tänkte de då? Hur tänkte jag när jag gick upp i ottan en söndag för att springa? Att det kunde vara skönt att springa av sig lite innan det stundar konferens i dagarna fyra, med start i dag, på andra sidan landet. Hej då Stockholm, igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar