Jag hittade bilder på mig från Göteborgsvarvet förra helgen. Det ser inte ut som att jag tar i speciellt mycket och det gjorde jag ju inte heller. På översta bilden ser det ut som att jag sätter i hälen först. Omöjligt. Det måste varit nedförsbacke? Jag kan inte springa med hälisättning. Sedan jag ändrade mitt löpsteg har löpning blivit en helt annan grej. Alla ni som sätter i hälen först, fundera på varför ni gör det. För att det står så i böckerna? Testa att springa barfota på en gräsmatta och se hur ert "naturliga" löpsteg är. Varför springer ni inte så i skor? För att ni har så nedtyngda skor av stötdämpning kanske (som jag förstår att ni behöver om ni ska låta ta kroppen ta stöten ni får när ni sätter i hälen först) som tvingar er att springa så? Alla har sin löpstil- och teknik, men snälla, bara prova. Det väntar en helt ny värld bakom stötdämpning och hälisättning, det vågar jag nästan lova. Ta det lugnt bara, låt kroppen vänja sig i sin egen takt så att ni inte skadar er. Ja, det kommer verkligen från rätt person. Ni kanske äger det tålamod som jag saknar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar