Det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Jag var på väg till massagen innan. Var sen, tog tunnelbanan. Halvvägs dit ringer min bror.- Hej, vad gör du?
- Jag är på väg till en massage.
- Du har tappat din plånbok.
Jag fattade ingenting. Då har jag tappat den där jag har gått in i tunnelbanan, i all hast, hemma hos mig. Någon har lämnat in den hos spärrvakten (bless you) som Googlar mitt efternamn (körkortet låg ju där i) och ringer min bror eftersom mina uppgifter inte finns om man söker på mig. Jag hoppade av på nästa station och åkte tillbaka. Tackade spärrvakten så väldigt mycket och insåg att jag skulle missa massagen. Ringde och bokade om den (allt går med en trevlig ton) och funderade på vad jag skulle hitta på istället. Jag brydde mig inte så mycket om massagen, var bara glad att jag hade fått tillbaka alla mina kort. Har inte tid att spärra kort och mecka med sådant nu.
Jag ringde Anna och raggade upp henne för en brunch. Vi sågs inne i Vasastan och åt en riktig amerikansk brunch över tjejskvaller. Vi fortsatte sedan ner mot stan för lite shopping. En skön, ledig dag helt enkelt. Allt jag hade tänkt göra under dagen (duktiga grejer som att städa och fixa) får jag nu snällt göra i kväll istället. I don't mind, jag har ingen lust att gå ut ändå. Behöver en lugn kväll. Ensam eller i sällskap, don't care där heller. Kanske skulle leta fram dammvippan då. Har jag ens någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar