Jag gick och hejade på fikagänget innan jag sprang tvärs över ön bort till Christian som väntade med båten. Vi sprang en runda på Rossö. Tre ormar (två hugg och en snok) en snok passerade vi på de 7,5 kilometer som vi sprang i kuperad terräng, all från landsväg och skogsstigar till berghällar och sandstrand längs med havet. Allt medan de andra satt och tryckte i sug mackor och kakor. Kändes bra. Vi var inte avundsjuka alla. Christians kommentar när vi satt i båten tillbaka:- Vad synd det är om oss, Ellinor.
- Ja, eller hur...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar