Vad Vill Jag Ha?

Ännu en skön dag. På papperet egentligen en ganska tråkig sådan, men jag har fått mycket gjort och umgåtts med trevliga människor, that's all I need.

After work i solen, några stycken, förhållandevis tidigt hemma för en fredag. Skönt. Katarina är med. Vi pratar om livet. Vi som förra sommaren vandrade Californiens gator fram och tillbaka och undrade vad vi skulle göra med våra liv. Vi har konstaterat att vi egentligen aldrig behöver oroa oss, för vad som än händer så har vi en drivkraft som gör att vi aldrig skulle tillåta oss själva - eller varandra - att ge upp eller lägga oss ner.

Jag har även insett i dag att jag inte tänker nöja mig med mindre. Jag är trött. Trött på en viss situation som jag aldrig lyckas ta mig ur. Jag förtjänar bättre och det är dags att jag gör något åt det här. Who am I kidding? Dags att riva muren. Den gör ingen nytta längre och står bara i vägen. Så, här är jag. Bättre sent än aldrig.

Jag sitter (eller halvligger i min Baden-Baden) på min balkong och inser att det här är faktisk min balkong. Bara det gör att jag myser. Det är en häftig känsla för någon som har bott i en resväska hela sitt "vuxna" liv. Det är en häftig känsla också att veta att jag kan få allt jag vill ha om jag bara ser till först att jag vet vad jag vill ha. För vad vill jag ha, det är frågan? Det är det jag ska komma underfund med. Jag tar sommaren på mig, jag har inte bråttom. Här är i alla fall jag, utan murar och barriärer.