Work Hard, Play Hard...

...är mitt motto för tillfället. Om man inte pallar med det jobbmässigt viktiga på en konferens ska man inte stanna för länge på kvällsaktiviteterna heller, även om jag personligen tycker att det är det sociala nätverkandet som ger mest sådana här dagar. Jag var uppe med solen i dag (bokstavligt talat) och tog en runda i mina Fivefingers runt Köpenhamn. Om jag ska kunna sitta still på en konferens måste jag få springa bort lite myror i benen först. Dessutom har jag tusen tankar att landa i huvudet nu också och varje löpsteg gör att jag tänker klarare. Det går bra nu, jag är lycklig.

Med den här i öronen kände jag mig som en drottning där jag trippade fram på Ströget. Jag är ingen som normalt söker uppmärksamhet, men om det innebär att folk stirrar som om de möter ett ufo när jag kommer med mina tio tår, så kan jag leva med det. FYI så tycker jag faktiskt att danska män är snyggare än svenska. Mer avslappnat stylish och inte stela som typerna runt Stureplan. Ska man skaffa sig en gammel dansk kanske? Tja, varför inte? Kanske någon här som pallar med mig och mitt motto till livsstil?