Jag Bloggar Igen

Jag kom precis in från den här solnedgången. It made me think. Det är ett faktum. Jag kan inte inte blogga. Jag har gjort några tappra försök att lägga ner, men jag saknar det för mycket. Så varför är det så viktigt för mig att blogga? Antagligen för att jag tycker om att skriva. För att jag vet att min blogg är uppskattad. För att jag själv håller kreativiteten levande. Ju mer jag har att göra, desto mer får jag gjort.

Många har hört av sig och undrat vad som har hänt, varför jag skulle lägga ner bloggen. Det är inget allvarligt, men att blogga har sina konsekvenser. Än en gång vill jag vara tydlig med att det jag skriver om här inte speglar mitt liv till hundra procent. Jag gör mycket som ni aldrig kommer att få läsa om på bloggen. Dessutom har jag en ganska lättsam och ironisk ton här. Det är i och för sig sådan jag är, jag tar lätt på livet, men är ändå seriös med det jag gör. Jag har humor - lite sarkastisk, ironisk sådär. Jag driver ofta med både mig själv och med andra, utan att någonsin mena något illa. Det behöver man förstå om man ska läsa min blogg utan att ta illa upp. Jag är aldrig ute efter att provocera.

Jag har som sagt alltid tyckt om att skriva. Även om jag skriver mycket i jobbet så skulle jag vilja göra det mer. Är journalistyrket något för mig? Kanske, jag har inte kommit fram till vad jag ska göra när jag blir stor än. Jag har många drömyrken och ett av dem har jag nu. Jag håller mitt skrivande vid liv här, även om det varken är vetenskapligt grundat, journalistiskt grävande eller poetiskt skapande. Jag skriver om en del av min verklighet, med mitt vardagliga språk. Like it or not. Läs det eller inte. Jag är i alla fall tillbaka - för att jag kan.

Någon undrade vad han skulle läsa nu när jag hade lagt ner bloggen. Jag rekommenderade Svensk Damtidning. Jag tar tillbaka det. Det blir mer action här. Welcome back.