Lesson Learned

Att åka bort och få tid att tänka är bra. I alla fall för mig just nu och speciellt att åka hit där jag är. Hela jag behöver ett break. Det betyder inte att jag ska gå i ide, bara att jag ska sakta ner. När jag nu har tid att tänka och tänker tillbaka, inser jag vad jag har hållit på med.

Det senaste året har varit hektiskt. Jag hade redan mycket på gång, men mycket blev mer och blev till slut för mycket. Jag behöver verkligen gå rätt in i väggen och slå mig hårt för att inse när too much is too much, och till och med när jag har gjort det har jag en hög smärttröskeln. Det finns dock en gräns, och jag kom dit, utan att den för skull tappa greppet. Jag tror inte att någon direkt har märkt det på mig.

Jag är trött. Jag var trött redan för ett halvår sedan. För trött redan då. Men jag körde på. När jag tänker tillbaka borde jag ha insett att det inte är normalt att sova bort halva Midsommarafton, för att orka vara med på det roliga. Heller inte att tacka nej till alla roliga fester hela semestern, för att jag inte ville ha en enda tid att passa, inte ens till en fest.

Jag har inte tränat sedan Lidingöloppet. Även om det var roligt så var det en smärtsam dag. Hela kroppen totalstrejkade, jag gick och lade mig med frossa och vaknade upp invalid. Sedan dess har min kropp sagt nej. Den vill inte mer och för första gången (antagligen någonsin) så är huvudet med på noterna. Jag, Ellinor, har fattat att antingen vilar jag, eller så kör jag totalt i diket. Vilar jag nu så kommer jag att återhämta mig hyfsat snabbt. Gör jag inte det så kommer det att sluta illa. Så jag vilar. Jag är inte dummare eller envisare än så.

Jag har vilat i sex veckor nu. Det var längesedan jag mådde så bra som jag gör nu. Jag känner att jag har energi igen, något som jag faktiskt inte har haft på mycket länge. Jag har gått på ren vilja och envishet, men helt utan energi. Även om kroppen inte är med (den vill inte ta ett enda löpsteg) så känner jag att det går åt rätt håll och jag kommer (och ser fram emot) att komma tillbaka dit jag var förra sommaren och före det. Det får ta den tid det tar, jag har inte råd att klanta till det igen.

Vad har jag lärt mig av det här? Att lyssna på min kropp, att jag en gång för alla måste lära mig att ta det lugnt, sakta ner och faktiskt sitta stilla ibland. Amen.