Oops, eller?

Dagens snygging. Jag läser en kurs i projektledning och gör ett grupparbete med två fyrtioåriga kvinnor, vi kan kalla dem "P" och "Z". Vi satt och gjorde en riskanalys (vi hade ganska kul med den för övrigt) och sen skojade jag och sa nåt om att deras barn kanske ska räknas med som risker för vårt projekt. Då svarade P att "Jag har inga barn. Jag har aldrig velat ha några egna". Oj då, lite känsligt. Eller jag vet inte? Hur som helst. Senare när vi satt och fikade frågade Z om P hade någon sambo.
"Jadå" svarade P.
"Jaha, vad jobbar han med då?" fortsatte Z.
"Hon" sade P då, väldigt självsäkert.
Kort, pinsam tystnad...
"Ehm, jaha...javisst" fortsätter Z som om ingenting har hänt.

Det är just det här jag menar. Om det hade varit helt normalt det här med att vara homosexuell, eller bi eller you name it, då hade det inte blivit någon pinsam tystnad. Jag erkänner det. Och vi jobbar på som vanligt med vårt projekt. P är hur skön som helst.