Café Husaren i Haga kommer jag ihåg för att det var där jag åt mitt första svenska mål mat efter 15 månaders au-pairtid i Staterna. Första gången jag hade varit borta från Sverige en längre tid. Den gången svenska på radion lät ungefär lika roligt som kineiska och omgivningen såg ut som Lilleputtland. Då blev det en gigantisk och efterlängtad, svensk räkmacka kommer jag ihåg. Café Husaren är även känt för sina kanelbullar. Varför? Det förstår inte jag heller, de är ju inte ens stora. Eller? Vi mötte i alla fall upp Kristin där som jag inte har träffat på ett tag. Tiden går ju så jäkla fort. Efter ett lättare duggregn tittade solen fram igen och det blev en härlig utomhusfika. Vi laddade inför det som stundade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar