Hur ofta säger ni tack? Tack för att ni lever? Tack för att ni är friska? Tack till den som håller upp dörren? Ordet tack är så oerhört kraftfullt i sig självt. Inget gör en så glad som när man får ett stort tack för något. Eller tvärtom, man blir själv glad av att säga tack till någon annan. Idag när jag hoppade på bussen uppe i stan frågade busschauffören om det var okej att han släppte mig en bit från busstationen (jag skulle byta till en annan buss nere vid stationen) så att han slapp köra in bland vägarbetet. "Självklart", sa jag. Vi satt och småpratade längst fram i bussen hela vägen ner till stan. När jag hoppade av bussen tackade han för att han slapp köra ända ner till stationen. Jag tackade för skjutsen ner. Ett par tack senare strosade jag ner mot busstationen med ett stort leende på läpparna. Det hade jag med all säkerhet inte haft på samma sätt om jag inte hade haft all denna tacksamhet inom mig. Jag är tacksam för mycket. Alltför mycket som inte behöver nämnas här. Tack för en bra dag i alla fall, den har varit givande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar