Tråååkiiigt

Det är lördag kväll och jag skulle egentligen varit i Göteborg med min vapendragare nu. Det började med att boendet sket sig, plus att jag verkligen måste jobba imorgon. Då tänkte vi ses över dagen istället, shoppa lite och långfika på stan. Vaknade upp i morse och var bara helt lealös. Den här förkylningen jag har haft i över en vecka nu vill inte släppa ur kroppen. Hade en hemsk huvudvärk (som jag aldrig har utan anledning) och dessutom ont i halsen igen. Orkade bara inte släpa mig iväg till Götet. Ringde Anna och ställde in, som faktiskt inte blev helt ledsen för hon var sliten efter att ha jobbat på Svenska Mössan i tre dagar och en hård after work igår. Vi bestämde att vi ses snart när båda är på topp istället. Lördagen har jag istället spenderat mestadels i soffan, förutom ett besök på ICA för att inhandla lite snacks (ett halvkilo vindruvor och lika mycket cashewnötter) som jag har proppat i mig i ren "tycka-synd-om-mig-själv" ångest. För £$%#/! vad tråkigt det är i den här stan! Det är inte ofta jag använder utropstecken i min blogg, men nu behövs det! Varenda j-vel är på middag i parens tecken. Det GÅR alltså inte bo i en liten stad utan att vara mer eller mindre gift, för då har man inget liv. Utan folk att umgås med är det ganska tråkigt. Jag måste göra något åt det här innan jag dööör av tristess, för det gör jag snart. Det här är inget kul. Jag saknar USA något ofantligt en dag och kväll som denna. Åtminstone behöver jag en svensk storstad. Ska jag sikta mot Stockholm ändå kanske?