TV-Terror

Jag är inte den som klagar i första taget. Jag är väldigt tacksam för det jag har, även om jag inte är 100 nöjd om jag hade alla möjligheter i världen att ändra på saker i mitt liv. Jag "tröstar" mig med att var sak har sin tid, gillar läget och gör det bästa av det för stunden. Men så kommer vi till det här med Melodifestivalen. Nu måste jag få ur mig lite frustration. Den är ju bedrövlig. Att sända det här på bästa sändningstid i Public Service-TV är skandal. Det är ren terror. Jag åkte ut till Gällstad och gjorde min gamla sjuka morfar sällskap igår kväll eftersom jag aldrig hinner det på veckorna. Orkade ändå inte bege mig till en större stad där det händer saker och där det finns folk vill umgås (ja jag har nu drabbats av allvarlig småstadsklaustrofobi). Hur som helst så var ju givetvis denna TV-terror på på högsta volym ute i yllefabrikernas mecka. Hua. Den ena låten värre än den andra. Den enda jag tyckte var okej var Peter Jöbacks, men å andra sidan var det ingen bra schlagerlåt. Efter en stund var jag tvungen att skylla på tjejernas 3-mil i OS och gå och sätta mig i ett annat rum. Tack OS för den räddningen. Så, nu har jag klagat lite, nu känns det bättre. Nu kan jag ta på mig den positiva mössan igen. Jag ska nog åka ner till gymmet en sväng innan jag ens öppnar mailen idag. Det är ju trots allt söndag.