Eternity

Idag vaknade jag strax före klockan sex av att min dörr öppnades och ett "Ska inte du gå upp?" Det enda jag minns är att jag fick ur mig ett "Nej, jag ska SOVA uuut!". Jag visste redan då att min plan att sova tills jag vaknade av mig själv idag hade spruckit. Riktigt irriterad men med vetskapen om att om ett par veckor är det slut på det här, gick jag upp och kände mig till min förvåning faktiskt riktigt utvilad. Jag insåg då att jag till och med skulle hinna med löptur innan mitt möte (som sen i och för sig blev flyttat). Efter värmen under Göteborgsvarvet i lördags var morgonens sol en baggis. Benen kändes bra och jag var fit for fight. Jag bara älskar skogen. Får aldrig nog av frisk, fräsch luft. På något sätt tog jag mig runt på stigarna över 15 kilometer utan en enda skavank. Löparknät från härom dagen var borta och ju längre jag sprang, desto bättre kändes det. Jag var nog en evighetsmaskin i ett tidigare liv.